Jag är helt studsig i hela kroppen, detta är sjukt. Jag har inte druckit men det känns som allt är i dimma, jag går inte på något förutom något som lite liknar ett lyckorus. Men ändå inte. Man vill men det är nytt och ganska skrämmande, förstår folk?
Jag känner såhär ibland, ganska sällan dock. Jag sprang precis runt i huset och bara log, jag är störd jag vet.
När jag berättade detta för Annika precis skrev hon: "Du är störd <3".>
Nej, nu kan jag inte släppa det. Jag försöker.
Ny sak!
Det var en torsdag som skulle förändra mig, väldigt mycket.
Jag, Siri och Corre stack till Drop In, jag och conrvald skulle måla medans Siri skulle virka Kajsas vantar. Vi kom till corre och tog LUCIAbullar och cd, destination drop in. Åt bullar, sa hej till de andra människorna som jobbade där, kapten haddock ftw, och började måla/lyssna på RHCP/virka. Efter ett tag stack Siri och vid fem kommer ola till oss och säger att han är siste man och att vi får vara där hur länge vi vill etc. men han går nu. Vi lär oss att låsa. Ola Tha Man går. Dörren slår igen. Jag VRÅLAR! Corre skrattar och ser konstigt på mig, jag säger: du..... det finns glass här....
Sen springer vi ut och tar (nallar, pallar, snor) massor med glass. Senare kommer Johanna och Jimmie och vi bondar [baundarh] lite. Sen äter vi massor av glass och har det lovely, sen blir det färgkrig mellan mig, johanna o jimmie (mest mellan mig och johanna). Jag och Johanna får färg i ansiktet och ja, överallt. Men det var lovely! tack för den torsdagen <3
Ja, imorgon är det jesus och sånt. Som för att fira jesus med humor (no offence) har jag sett på Monthy Python's "Life of Brian". Heligt u know. Smell ya'll lajtor!/ H
p.s Basement Jaxx = love