Salt lakrits

-
Jag är nog en rekarnation av en kärring från 20-talet. Eller en ascool brud från 70-80 talet, hellre det senare. Jag vill inte att saker ska förnyas mer, alltså inte mer avancerade tekniska prylar. Fan, microvågsugnar är fortf. ett mysterium för mig - vi har ingen hemma och jag förstår inte det egentliga värdet i att ha en heller. A, det går fortare; VARFÖR måste allt gå så jävla snabbt? Man kan äta när man vill; a men HUR JÄVLA BRA ÄR DET och ät med din familj istället, så att alla samlas och pratar vid matbordet.
Jag vill inte ha trådlöst internet, fint att folk kan välja men jag vill inte ha det och jag tycker inte att det på något sätt bör ses som annorlunda, inte heller vill jag att det ska vara ett inofficiellt krav nu när vi fått bärbara datorer från skolan - så att man kan logga in på hemmaplan också. Tycker att man borde slopa hela idén med bärbara datorer till elever/betyg från 6an. Det här med bärbara datorer är så orimligt, ja det är faktiskt EXAKT vad det är; riktigt jävla fucking orimligt. Jag vill hellre ha fler lärare (och ett estettorg, ingen jävla vänthall) än en dator.
Jag blir så trött och känner mig och en gammal tant som säger att "det var bättre förr" och som är emot all sorts av ny/uppdaterad teknik - tro mig; jag är inte det. Men fan, jag förstår inte meningen. Hela vårt jävla samhälle (världen över) håller på att bli/är ett jävla teknikcenter, som dehumaniserar oss och gör oss till robotar utan känslor. Och när "roboten" går sönder och mår dåligt kommer KBT-psykologerna in och lagar/ byter beteende För inte fan lagar de, de ser bara det synliga felet, sätter dit skruven som föll av och UT OCH JOBBA igen. Inte se inåt, inte se djupt, bara snabbfix, två komponents snabblim och så klart.

Fan, jävla helvete- Nu måste jag plugga. Vi ses i dimman. Jag känner att drömmarna är bättre än verkligheten, även mardrömmarna, det är bara så att när man vaknar upp känns det som man fortfarande är i en.
/H