opepp

opepp.
En mer opeppad person än mig får man fan leta efter.
Det är så mycket just nu, för andra känns det kanske inte alls som om det är mycket som händer nu men för mig är det kaotiskt. Nej, jag tänker inte värsta skriva allt jag har i skallen här, jag tänker inte säga det när vi ses (om vi nu gör det) och så är det bara.

Jag blir stressad av ganska lite (enligt vad vissa andra pallar) och ja, det suger hårt. Jag behöver mycket tid för mig själv, får jag inte det så blir min skalle överhettad. Så att säga.
Det har väl alltid varit så, att jag värderar egen tid högt, när jag var mindre (runt tio-tolv) blev jag vän med en person som inte behövde speciellt mycket tid för sig själv, ensam. Hon tyckte att det var lite konstigt att jag behövde min egen tid, men senare förstod hon mig och nu kan hon nog också känna att hon behöver tid för sig själv ibland, även fast hon kanske inte har så mycket tid hon behöver.

Jag känner att jag vill mer än bara gå runt i mitt område och träffa plattfiskarna och bli lite mobbad.
Jag vill göra mer än att "bara" gå i skolan och klara den, jag vill göra mer än att prata.
Jag vill göra "drastiska" saker, skjuta Reinfeldt, infiltrera femklövern och ta dem, en efter en. Jag vill skada dem och hälla sån sår-rengörings-sprit i deras sår och se de må dåligt. Jag vill psyka dem och se dem våndas.

Men jag har inte energin till det, inte folk som är med mig heller men framför allt; jag har inte energi till det.

/H

Gentlemen aren't nice

Lol, bilden!

Lyssnar lite på Emilie Autumn nu, ganska bra (min favorit so far är "gentlemen aren't nice").

Idag var det nationella prov (uppsats, engelska) och jag hade på mig haremsbyxorna från Portugal. Provet gick bra, folk älskade mina brallor och Jenny K sa att jag såg skitcool ut, sånt är alltid kul att höra!

Senare blev jag upphämtad av en röd bil och tre snubbar (låter läskigt men icke!) och vi lagade mat, som fan. Gordon Ramsey kom på besök och annat mer danskt och vi var bra på att laga mat. Och det var kul!

Nu är jag hemma (obiously) och Annika frågade mig via bilddagboken om jag ville ses och det ville jag så nu ska jag kila. Imon är det jobb och födelsedagsfest hos T.

Vi ses!

/ H

p.s- låna "v for vendetta" BOKEN på biblioteket!

LOL

Hans Melange vill bli ryggradslös, människomask, och vill bli lite som barbapappa, tjock, rosa och ryggradslös... Jag går i skolan och det är projektvecka och vi ska pimpa etset-torget, jag målar Bob M. med Rebecca och Siri, kan bli jättefint.
Nu vill Hans Melange bli vanställd. Om ni vill hjälpa honom så maila till jag-vill-bli-vanstalld@moblera-om-min-kropp-till-oigankanglighet.nu.... lol.
Nu ska jag kila. Vi ses.
och ja,. jag är i skolan just exakt nu..
/H

Klago-blogg.

Bild: målning jag har gjort.

Hej, jag vet att jag klagar på mycket här i livet. Jag kan tänka mig att folk som läser blir lite trötta på det och jag tänker skita ganska mycket i vad folk tycker.

Ni vet det här med att få folk att känna sig delaktiga, höra av sig när det händer saker och så.
Nåväl, det finns personer som är jävligt dåliga på det här med att "pass around the news", jag vet inte om det på något sätt är en sak som kan ligga i generna men det låter ganska orimligt. Vad jag tycker då är att när man upptäcker att man är jävligt kass på detta så bör man ta att ändra på det/ ge det "ansvaret" till någon annan som är mycket bättre på det. Jag kan känna att det låter som en bra grej.

Förövrigt hade jag en ganska trevlig skoldag och trevlig fika idag. Se saker med nya ögon och nya idéer och så, men jag är tveksam till en sak. Jag är väldigt tveksam. Vad jag är så tveksam om vet inte många. Jag tänker låta det vara så.

Förövrigt pratade jag och Siri om att Ica Maxi säljer Självförtroende för 10:90;- och de håller extra länge...
/ h

mind, heart, soul.

Hej!
Det är påsk och jag har sovit för lite. Hade jag varit vid mina sinnes fulla bruk (om jag nu är det någonsin) så hade jag nog aldrig publicerat detta inlägget. Men eftersom jag har sovit ca 4,5 timmar och gått upp 6 för att jobba till 13 så lider jag lite av sömnbrist.
Efter jag kom hem gick jag och lade mig, sov i 3 timmar och blir väckt av mammut med att resten av familjen + flickvänner kommer om en halvtimme. Jag vill bara glömma och sova mer men drar mig motvilligt upp ur sägen.
Folket kommer och jag låtsas vara social och intresserad av diverse ting. Helst ville jag springa upp till mitt rum och låsa dörren.

Det är inte det att jag på något sätt ogillar mina bröders flickvänner, snarare tvärtom; jag tycker väldigt mycket om dem.

Jag känner mig bara alltid som fula ankungen eller "lillasystern utan pojkvän". Ni vet känslan, det kan vara samma känsla som när ni är på en fest och alla "får ihop det" utom ni, eller när ni skulle kollat på film med era vänner och så kommer deras pojk-/flickvänner och sitter med.
Eller, som jag var med om innan, att ni är vän med två personer som råkar vara tillsammans och så ska ni tre göra något ihop och de sitter och håller om varandra och snuttegullar och håller på.
Lite så känns det när jag sitter vid matbordet och det är mamma och pappa bredvid varandra, bror 1 och bror1's flickvän bredvid varandra, bror 2 och bror2's flickvän bredvid varandra....och så jag.
Inte direkt kul, att känna sig som "nuckan", man kan ju inte säga något heller.

Vad skulle det vara? "Hej, jag känner mig mobbad (typ) så kan ni sluta tycka om varandra?" Nej, inte direkt det man säger när man i nästa andetag är glad för sina bröder för att de har hittat någon som de tycker om och som tycker om dem tillbaka.
Så, vad gör man?

/H

Where is my mind?

Hej!
Nu är jag 17år, jag vänder mig om o ser på min spegelbild i fönstret. Någon skillnad kanske?
Lite, ett nytt halsband och lite rakare i ryggen, mitt hår är snyggt ikväll.
Men nej, jag växte inte jättemycket över natten. Jag föddes för övrigt halv elva på dagen.
Men nej, jag blev inte annorlunda eller synligt äldre över en natt, det enda som egentligen har förändrats är att jag numer kan säga att jag är 17 och det är väl bra.
Jag firade min b-day med att åka till tandläkaren i Malmö, på väg dit tänkte jag på att jag har en vän som på sin blog har berättat att hon har gråtit hos sin tandl. några gånger. All stress (gissar jag) har kommit över henne när hon suttit i tandl. stolen och det har kommit ut genom gråt.
När jag satt i bilen och tänkte på det funderade jag på om jag skulle kunna gråta hos MIN tandl. och jag är tveksam till detta. Det gjorde mig lite ledsen, för jag kan tänka mig att det måste vara en jävla befrielse att få gråta hos sin tandl. att man inte har några hämningar, så att säga.
Jag kan känna att det här med sådana/liknande hämningar kan vara något dåligt för många människor.
Fast det kan nog också vara ganska jobbigt för en tandl. när hennes patient plötsligt börjar gråta. Kanske börjar patienten berätta sig livshistoria och tandl. blir en liten minipsykolog, minifrisör.

Jag pratar ofta mycket när jag klipper mig, säger olika saker för att se hur min frisör (jag klipper mig sällan på samma ställe) reagerar. Man har ju gjort upp en liten "mall" för hur personen som klipper en är som person, om X är vänster/höger, dum i huvudet/smart etc.
Men som sagt, jag kan sitta och berätta sjukt mycket om mig själv för min frisör, man mår bra av det. Eller, JAG mår bra av det, att lämna en liten bit av mig själv hos någon annan, någon har lyssnat och tagit in vad jag har sagt.
___________

Jag ska kila nu, det är Merlin på TV (missade igår, får se reprisen) och jag längtar till Siesta!
Ciao!! /H