Idag.

- Ni snackar jävligt avslappnat om depression...

Jag är numer fullt medveten om att det är cirkus noll personer som fattar allt jag skriver om. Ni vet det här med att lämna olika delar av sig själv till olika personer, skämtar med X, snackar killar och sex med X snackar om mitt innersta med X.
Sina, Faraz och Joakim vet mycket om Full metal panic! och Emma o Anna har sett lite, så de fattar lite när jag bara vrål-skriver om hur spexig Sagara är.
Emelie och jag kan sitta o bara; "men Liam Nesson är så snygg! och han i den filmen, och ja du vet han..." medans jag och Carro kan gå ut och gå och diskutera livet och kärlek samt hålla på att "fjolla ner oss".
Så, det är väldigt få människor som nog fattar allt jag skriver om, men det är å andra sidan ju inte så farligt.
Idag var jag på fest humör, alltså på kvällen; när jag jobbade (11-16) så hade jag så mycket magknip eller vad det nu var, att jag nästan grät. Men sen när jag åkte in till stan för att hänga med Annika, Vicky, Corre, Emelie och Rebecca på gröningen och grilla så var jag pepp på fest. Det gick ju sådär. Vi grillade, kastade mellows och Rebeccas mamma satt i buskarna eller var i en poké-boll och vi hade krig och kastades mellows på varandra. Det var trevligt. Sen stack Becca till en park (LODIS! :D) och Annika hade åkt till Påarp, jag o Emelie ville inte hem och Corre kollade på mobilerna. Emelie o jag ville se på bio (klockan var typ 21:30) och då gick Vicky o corre någonannanstans. Vi däremot satte oss i stadsparken o chillade, sf hade stängt och vi satt på GA och väntade på bussen. När vi kom till Råå så skulle E vänta på sin buss och vi pratade om Stacie, allas låtsasvän.
Sen cyllade jag hem och jag stinker grillrök. Det är INTE nice!
Som sagt, festandet gick ju lite åt helvete, men jag vill på en sån stor fest, inte bara en med typ 7 pers och man känner alla så jävla väl.

SES!

(Lyssna på texten!)

p.s- Guns don't kill people, I kill people; with guns.
/ Hanna

bonta-kun

Det är varmt ute och äntligen känns det som om sommaren har kommit hit, på riktigt.

Jag ska följa med pappa till mammas koloni för att fika med mammut, sen är det jobb till 20 och grilla på gröningen efter det. Sommar, som sagt. Jordgubbar och sådant.

För inte så många dagar sen hängde jag lite med Carro- Caroline. Vi såg på film, Eragorn eller hur det stavas, vi hade kul. Filmen var ju ganska dålig, snygga snubbar fanns det inte många och handlingen var väl sådär, filmen var sövande. Han räddar henne - TADAAAAA, men det blev inte TADAAA utan mer; aha! Han har nu räddat henne, vad bra.

Jag kan inte förklara det bättre nu, jag har precis vaknat, typ. I alla fall så när det var ca 20min kvar av filmen så börjar det hacka och vi kan inte se mer, LOL!

Men det var skitkul, filmen var lite fail och jag gillar det, jag gillar ju carro också :D

Ha det gott, nu ska jag skölja ur min hårinpackning och fixa till mig lite för jobbet.
/ H

Det är SÅ jävla bra.

Alltså, nej nej nej nej nej nej. Det är ju bara WAY pinsamt! Sousuke skämmer ut sig gång på gång på gång, och han fattar inte ens att han gör fel, lol detta är så BÄST!

Alltså, Full metal panic! Fumoffu är så jävla roligt, ingen fattar något, jag vet men WTF?! Titta på serien. Youtube har alla avsnitt, alltså, jag klarar inte det här. Det är som när folk kommer till Idol och sjunger så jävla dåligt; man vill se det, skratta och samtidigt gråta för att det är så dåligt och för att de skämmer ut sig. Outhärdligt alltså, men man måste se.

Kort och gott; Kaname Chidori är en japansk 17åring som har genomgått ngt experiment så folk vill utnyttja henne och göra ohumana tester på henne, hon blir skyddad av Sousuke som har varit soldat sen han var typ 7år. Han vet inget om ett normalt liv, hela hans liv har bara handlat om krig/krigsstrategier och liknande. Nu går han i samma skola som Chidori, och försöker smälta in men misslyckas, han tror alltid att någon ska döda Chidori så allt failar ganska hårt.

Hans chef Tessa är också 17 och är ett typ "Geni", hon är kapten på en ubåt och har typ "hög rang", hon är kär i Sousuke och nu har hon flyttat till deras (Chidori's och Sousuke's skola) för 2 veckor. Chidori gillar ju Sousuke och han gillar väl henne lite, fast han FATTAR INTE VAD det är för känsla... Så bra EQ har han.

Så ja, alltså så "slås" både Chidori och Tessa om honom fast han fattar inte det. typ. Skit samma, det är skitkul!

och btw; Sousuke har inte sovit på 3 nätter och är helt ensam om att skydda både Tessa och Chidori samt; han är paranoid. Och han tappar aldrig humöret. Nu är han slutkörd. Och det är galet roligt...(Jag är en ond, OND människa!)

I like!

Det är så jävla bra, jag tror jag dog lite där...

Det är så bra, man blir ju lite retarderad av det, dock :D

Men hey! Nu är det sommarlov och jag jobbar i morgon, sen blir det grill med schysst folk och det känns jävligt bra!

/H

Chidori :D

Tja!
Igår hade jag fedt med skoj, men innan det roliga kom så var det typ så att jag stack ut och sprang, skulle träffa Emelie sen men det blev lite mischmasch med det. Så jag tittade mer på Full Metal Panic! (fast nu på "fumoffu") och så, sen bestämde jag med Dan och Có att vi skulle grilla, så det blev City Gross och sen hämtade jag Emma. Det var trevligt iaf, kvällen slutade med att jag, Emma, Dan, Attila, Kimme och Tom stack ner till Råå vid 23tiden och jag, emma, dan och Tom badade, det var inte så jävla kallt som jag trodde, och det var kul. Tom = sjöjungfru, lol!
Senare stack vi till Statiol (sällan jag är där?!) och åt lite. Sen pös jag och Emma hem och jag sov dåligt på natten, men det var fedt kul iaf!

Jag har lovat Emma att lägga in en video på FMP (full metal panic!) och det ska jag.


Enjoy!

HAY.

Hej.
Jag skulle vilja börja mitt inlägg med att säga att Sina är en av världens bästa människor för tillfället. Han lyssnar/ läser och hjälper mig mer än vad jag tror att han fattar, han skriver inte alltid det jag VILL höra men ofta det jag BEHÖVER höra. Så, när jag snackat med honom ett tag mår jag lite bättre, känner mig kanske lite dummare och jag bättrar mig. Det var typ det jag ville säga om Sina, en snubbe som ibland är helt störd o sjuk i huvudet med fucked up humor men som också är en helt underbar snubbe. Han är spexig och schysst, I like.
Alla behöver en Sina i sitt liv.

Skiftar ämne i takt med humör...
Jag har börjat titta på Full Metal Panic! (en anime-serie) tack vare Faraz, känns ganska bra, jag sitter och garvar. Jag är lite såld på det här med anime, och liknande. Alltså, "Det levande slottet", "Laputa" och "Spirited Away" är ju fedt bra! Hayao Miyazaki är "THE SHIET". Typ.

Nu ska jag vänta på att Cornelia svara på mitt sms, så att jag kan andas lite och leta Phoenix- affischer, smell ya'll lajtor..
/H

Everyone's at it - Lily Allen

You go to the doctor, you need pills for sleeping
Well if you can convince him, I guess that's not cheating
See your daughter's depressed we'll get her straight on the Prozac
But little do you know, she already takes crack..

Det är juni och jag har varit på S!esta, mitt rum är fortfarande inte klart och mitt liv är som en ursliten snuttefilt.
Använde uppskjutningspiller under S!esta (skjuter upp mensen) och nu är min pms lite värre.

Vi (jag, mamma o pappa) var i Malmö idag, på väg hem åkte vi till Ikea och kollade möbler (bokhylla/byrå o bordsskiva) till mitt rum, det gick sådär bra. Jag kräver att det inte ska vara så mycket vitt och pappa/mamma visar mig en vit byrå. Lite jobbigt, men jag vill inte lägga ut hela skiten här, ja det finns som sagt en gräns för mig för vad jag skriver här. Även fast det kanske inte är hela Sverige som läser min blogg så är det ändå en offentlig bekännelse-sida.
Vad jag därimot tänker skriva om idag är att jag och min pappa är som nämnt innan väldigt lika, när vi har en dispyt så vill du inte stå mellan oss, två ångvältar som kommer att köra över dig om du inte spelar på samma arena som oss gällande sättet att diskutera och avbryta. Ja, vi är jävligt bra på det, både jag och min pappa. Fast när vi gör det (avbryter) mot utomstående (som inte vet hur jag o pappa är när vi blir upprörda/ diskuterar) märker de inte det utan inser bara att de inte längre har kontroll över diskussionen och att jag/pappa är de som leder det hela nu och styr det så att vi vinner på det.

Jag älskar min pappa, mer än han någonsin kommer att få veta (om han inte läser min blogg, men det tvivlar jag på att han gör), jag älskar att vara lite som honom, men det gör samtidigt ont. Av många anledningar, en av dem är att jag tänker att jag kanske kommer sluta som honom eftersom vi är så lika. Jag vill inte komma dit, någonsin.
Det jag skulle vilja, när det gäller min familj, är att åka tillbaka 15år och se hur det var då.
Jag var två år och vi hade bott i Skåne i 4 år, min äldsta bror var 13 och näst äldsta var 8. Pappa jobbade och mamma med; 100% och vi åkte till Italien ibland.
Helt allvarligt talat, jag undrar hur min familj hade sett ut om jag inte hade fötts (låter ju som en fett peppande tanke, jag vet...), mamma, pappa och två söner.
Utan den här tjejen som växte upp och blev en vänsterbrud som inte riktigt faller helt inom ramen för en "vanlig tonårsbrud", hon blev lite jobbig, ifrågasatte massor och krävde svar.
Hon bråkade med lärare och hade samtidigt jävligt bra betyg, hon pluggade utan att plugga ihjäl sig och slutligen var hon ändå helt borta i skallen i en månad. Hon grät och skrek, gärna samtidigt, hon höll ett föredrag om Che Guevara och vågade inte riktigt säga ifrån när det gällde hennes vänner.
Jag undrar om mina föräldrar hade varit gladare utan mig (säger inte att jag vill dö/ rymma hemifrån, ingen läskig underton här.), alltså, om de hade varit lika gråhåriga eller vad man säger; typ "du gör mig gråhårig"..

Jag vet inte om det är någon som verkligen fattade vad jag skrev om i det här inlägget.
/H