Teater.

- Jag har en dröm om att bli advokat, jag har också en dröm om att vara skådespelerska och kunna sjunga. -

Jag kommer precis hem från teatern, som den kulturmänniska jag är - jag och mamma såg "Snövit och de sju miffona". Det var en grym föreställning, ett as-bra manus och ja; det var en av de bästa pjäser jag har sett. Fan, teater är SÅ mycket fetare än bio.
"Snövit och de sju miffona" är inte en familjeföreställning (som det står att den är) eftersom barn i alla åldrar (eller vuxna för den delen) inte förstår allt eller kan hantera allt som händer/sägs/finns som underton. Det var några puckade färäldrar som tyckte att det var rimligt att boka en biljett åt sin 3åriga son och sin 5åriga dotter, som självklart började gråta under de mer "djupa" delarna av föreställningen. Jag hade också gråtit om jag hade varit i den åldern, självfallet gick desa föräldrar då ut med sina barn så det var ju inte direkt ett större problem.
Vad som däremot störde mig var mina "plats-grannar" och jag skall berätta varför; på ena sidan har vi (drumroll) ett par i medelåldern och fördomen för skåningar (ni vet, de som syns på Ullared TV) varav mannen somnade åtaliga gånger samt snarkade som en liten gris. Inte nice. På andra sidan (drumroll again, please) en kille på 8år (kan lika gärna ha varit 10) som ville vara som storebror (14) som satt bredvid och hade mobilen som bästa vän och typ pratade och skulle vara så jävla cool, som man MÅSTE vara på teatern. LOL. Yeah.
MEN jag vill återigen påpeka att föreställningen var jättebra och ja, se den. Jag var nöjd och mer därtill, applåderade stående och ni fattar.

Nu ska jag segla på nätet och leta efter t-shirt med DaftPunk tryck, oh yeah!
- fak åff!
/Hannushka

Watch out boys - she'll chew you up!

.
Jag är jävligt trött på att bli förd bakom ljuset, är jävligt lack på att alltid förlora något när jag står upp för mina åsikter/principer. Det börjar bli tröttsamt, och penalister har jag fått nog av, snart vankas det en anmälan. Ja, jag är seriös.

Men det här med att bli lurad, att inte få veta saker, att misstänka ett läckage av ens hemligheter eller saker man bara berättar men som underförstått inte ska föras vidare, det är inte kul. Jag tycker att det är konstigt att en del personer är så djävulskt dåliga på att läsa sina vänners kroppsspråk och inte fattar att en del saker stannar mellan dessa 4 ögon, om man inte säger det till dem.
När man inte inser sånt så undrar jag om man har några flaskor i backen överhuvudtaget eller om backen är helt fucking tom?!


Nu när vi åt så diskuterade vi Michael Moore och Borat/ Bruno, lite om mankinin och det faktum att Michael Moore motsäger sig själv i varenda mening han säger. Han kritiserar USA - men älskar kapitalism, säger en sak - tar tillbaka det nästa gång någon frågar - etc.
Jag känner att sånt är tröttsamt. För oss vänster i Sverige är Moore inte så speciellt radikal - typ som F. Reinfeldt, eller G. Persson - men i USA är han ju nästan extrem, så jävla efterblivet (i STOR brist på bättre ord).


Förövrigt så smsade jag en ganska privat sms till fel numer idag och jag dog. Så hårt, jag fick ett svar från denna random människa och jag kollade upp denna på eniro och det visade sig att hon bodde i Kiruna så det är lite mer chill nu. Men visst är det grymt pinsamt när man skickar fel?


Nu ska jag dra, ska nog titta på den här australienska tjejen som "vloggar" på youtube - hon är helt random och kul! - jag länkar: http://www.youtube.com/watch?v=ijgfBwq_vkM




/ Hanna

raderad.

Status; illamående.
Anledning till nuvarande status: okänd.

Jag är trött, och jag orkar inte bry mig. Hmm.. känner vi inte igen det här?
Var eviga gång det är lov så blir jag som "en padda"; jag vill bara ligga i sängen och sova mig igenom hela alltet. Låter bra och sjukt givande.
Mitt liv består för tillfället av 30% trötthet, 10% ständig irritation, 10% lust att göra saker och slutligen - de feta 50% av ständiga tjafs och konflikter på olika håll och kanter. WOHOOO! Vad roligt. oh yeah.
Men "look on the bright side" - jag har bra vänner som bryr sig.

WOSH.

Jag kom och tänka på en annan sak; att hjälpa random människor känns ju som en självklarhet för i alla fall mig. Men uppenbarligen inte för alla; jag kan gå fram till en person som gråter på busshållsplatsen och fråga om allt är ok. Exempelvis idag på Väla; jag och pappa går förbi en kille som är typ "delivery- guy" och han har sepe mycket att bära och tappar en liten "grunka". Ingen gör något. Alla ser och jag går farm och plockar upp "grunkan" och pappa säger till snubben "hej, du tappade den här" samtidigt som jag räcker fram det och säger "här" och han ser helt glad och förvånad ut och säger "tack" med hela huvudet. Jag bara, det är lugnt och så går jag och pappa, men folk tittar på oss. Typ som om det var konstigare att hjälpa snubben än att total ignorera honom, jag vet inte om de hade reagerat annorlunda om snubben var blond och blåögd. Jävla svennar. Ja, svennar, det är typ som "svenne-banan" (och det är INTE coolt eller bra att vara en svenne-banan).
Jag har fått höra att "det är fint och snällt att du hjälper andra, som du typ inte känner." som om det är värsta speciella grejen, "jag HJÄLPTE någon jag INTE kände! OMG! Fan vad cool jag är! och gud vad snäll jag är!" - Det är väl för fan bara normalt, om jag var ledsen och jävligt förvirrad skulle jag gärna vilja att någon frågade hur jag mådde, om jag var full och precis hade blivit dumpad av min kille så hade jag velat att någon skulle hjälpa mig att köpa en tågbiljett om jag inte visste hur jag skulle göra.
Eller?
Folk som blir förvånade när man kan prata med random människor på stan (nu brukar ju inte jag direkt gå fram till random ppl på stan och bara "tja, läget?") eller typ när man väntar på bussen och någon random människa säger något trevligt, det behöver man inte vara rädd för. Så länge samtalet är trevligt.
äh, fack.
Nu börjar tjafsen igen. BLABLABLABLA.
vi ses /H

When the rythm starts to play, dance with, make me sway...



Jag har egentligen inte varit upptagen med något speciellt, jag har bara inte pallat att blogga.

Idag har jag och pappa pratat om Queerfeminism och klass-arv, tankar som finns kvar sen barndommen och analyserat hela skiten. Det var fint.

Igår gjorde jag typ ine mycket, ganska trött efter att ha sovit piss i 4nätter tack vare dreadsen, och igår tog mamma bort dem, dreadsen alltså. HEAVEN!



shalalalala. Jag ska logga ut nu, snart ska jag skriva ett riktigt inlägg - jag lovar - men nu kan jag inte sluta dansa till "Sway" - Shaft.

Juliett-a

Sitter här och tittar på "Nurse Jackie", jag gillar det starkt.
I morgon kommer mitt utseende förändras lite och ännu mer på tisdag, jag är nervös; jag ska inte ljuga, men det känns ändå bra. Jag gillar mina vänner, som ska hjälpa mig med hela shitet.

När jag träffade mina andra bridgedamer (vi är 4 gamla kompisar som ses ibland, chillar och spelar kort) såg Emma lite ut som Skorpan, i Bröderna Lejonhjärta. Henns hår alltså, och jag hade samma frissa som Princess Leia i Star Wars, fast mamma kallade mig för Gretchen. Ha. Ha.
lol. Men i alla fall, det var en trevligt fredag, vi spelade "hej knekt" och poker, samt åt fett mycket onyttiga saker, typ kladdkaka och Cheeeeeeeeeeeesebaaaaaalls. I like.

Jag pallar inte direkt att skriva massor av bra saker nu, jag skriver egnetligen bara för att ett Nurse Jackie- avsnitt ska laddas klart.

Btw. Merlin har kommit in på en 2a säsong, och det blir C. Morgan för hela slanten.
okej. fack u.

http://www.youtube.com/watch?v=bODVCl4Fme4

insane-

Hej.

Jag är lite sen. Men ja, det har gått så grovt överstyr, "vampire- mania". Vampyrer i sig har väl alltid varit en sexsymbol, Twilight- vampisarna är det inte, inte för mig i alla fall. Vilken "riktig" vampyr glittrar? Eller ser drogad och kåt ut 24/7? Nu har Twilightfebern/yran/ miffona gått ett steg längre; vampyr- DILDON! Eller, Twilight dildon; den glittrar, är kall och det får mig nästan att kräkas. Jag och min gode vän Tom diskuterade detta på facebook;

Hanna

du vet att det numer finns en vampyr-dildo som är kall och glittrar?
Tom
WHAAAAAAAT?
Hanna
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fnojesbladet%2Farticle5697254.ab&h=db4e4b6f29752dc8b1cddf0417b3f181
read it and weap!
Tom

och hur jävla skönt kan det va ens?
Hanna
eller hur
"en kall snopp i fissen är vad alla tjejer behöver"
Tom
Det är oklart om den har evig livslängd.
hahha
kan inte va speciellt bra för kroppen heller
liksom urinvägsinfektion here i come..

Finns det mer att säga?

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, jag har härmed sagt mina. / H

Put out the read lights.

Har jag berättat att jag är jävligt bra på att sumpa mina chanser? Eller bra på att sumpa chanser punkt.

När det går framåt i ett område går det rent åt helvete på ett annat. Jag kan inte kontrollera det längre, eller; jag har väl aldrig kunnat kontrollera det/ mig. Eller så kontrollerar jag mig själv för bra och låter mig själv inte leva.

Jag är rädd, har jag berättat det?

Jag är rädd för framtiden, och för mig själv.

Jag är rädd för att skriva, för att sätta mig ner och skriva ner den där jävla novellen. Så jag kommer med ursäkter, och ursäktar jag mig länge nog så glömmer jag till slut bort idéen. Jag är rädd för att det bara ska gå åt helvete när jag sätter mig där, framför datorn och börjar skriva. Tänk om det blir ännu ett misslyckande? Jag har påbörjat så många olika noveller som är så bra i början men sen tar det stop rätt som det är. Jag kan inte få ut ett ord till. Då känns det som ett misslyckande, jag har fått höra att jag har en talang, för skrivande. Jag har tyckt så själv också, det är därför det gör så ont när jag misslyckas, eftersom det nog är den ena riktiga talang jag har.

Ibland fattar jag verkligen inte varför jag valde estet. Eller varför jag fortsätter att gå där, jag har förändrats så mycket sen jag började, jag gillar det inte.

Eller, jag gillar en del som att självförtroendet har stärkts och liknande men jag gillar inte sättet jag är på. Flamsig och jobbig. Jag kan ibland gå utanför mig själv och se mig, och jag tänker hur det kunde bli såhär?

Att jag var en av de smartaste i 9an och lärarna uppmuntrade mig på ett helt annat sätt än nu. Alla diskussioner på samhällslektionerna, nu på historian undrar jag mer om min lärare tror att vi är dumma i huvudet. Även fast jag gillar henne så känns det som diskussionerna är bortblåsta. Och stället där SO- diskussioner fortfarande finns känner jag ingen lockelse till att besöka längre. Jag orkar inte.

Så ni ser, jag är rädd.

Jag sumpar ständigt chanser som jag istället borde ta, jag borde tagit strid med så många.

Jag känner mig sviken, bedragen, folk har gått bakom ryggen på mig och jag gillar det inte. Jag är sårad, förbannad och vill helst bara hem och gråta. Eller träffa den här personen och fråga vad fan den håller på med. Men jag orkar inte. Jag är för ledsen och sårad, så vad gör jag? Jag sitter ensam i en lägenhet och gråter. Till "Shape of my heart" och "Inside" av Sting.

Men jag kan känna att det är lite bra, att sitta ensam och gråta och ha den här hjälplösa sugande känslan i bröstet, det gör mig lite förbannad. Det gör det lite svårare att andas normalt utan att det blir den här lite halvdramatiska effekten.

Herregud, varför är jag såhär? Det är min försvarsmekanism, intellektualisering/isolering.

Att alltid analysera sina känslor i sådana här situationer, och i andra situationer också. Ni som varit med mig när jag är full och pratar om saker som ligger under och när jag bara får ut allt.

Mitt huvud väger för mycket, ser livet framför mig som en film.

Jag bör väl egentligen avsluta det här inlägget snart.

- Sting! Come to my rescue!

/H

There's TOO MANY DICKS on the dancefloor!

Det går några barn på min baksida, de är typ 12år, kanske 9 - jag är inte så bra på att bestämma ålder på folk.
De kastar sina skor på marken, typ "vem kastar längst?" och ser ut att ha ganska trevligt, jag kan känna lite lycka i bröstet över att de ens är ute och leker/ kastar skor och inte sitter inne som ett nöt framför TVn eller datorn.

Jag var lite död när jag vaknade i morse, men jag får väl skylla mig själv om jag sover till två på dagen.
Igår vaknade jag i alla fall till efter min tupplur, men jag kände mig som en zombie i typ tre timmar. Men det gick över när jag såg slutet av The full monthy, när "Striptease" började senare på kvällen/natten satt jag i TV soffan och typ dansade.
Det är bra musik i den filmen och jag måste dansa när jag hör bra musik oavsett om jag är på ett disco, en konsert, sitter på bussen, är hemma, kollar på film etc.
Om jag inte kan dansa (alltså "rå dansa sönder") så gungar jag i alla fall, herregud, jag fattar inte hur folk som aldrig dansar till musik är skapta. Jag struntar fullständigt (inte alltid, men ofta) i HUR jag dansar, bara jag rör mig och musiken fyller hela mitt väsen.

När jag och mina vänner såg Familjen på Malmöfestivalen rå dansade vi sönder, man bara sträckte upp händerna och lät kroppen röra sig utan att direkt tänka på hur.
Det gick bra, och det var fett, sen kände jag en pisksnärt i nacken och Siri hade släppt lös sina dreads. Jag och Emelie försökte få henne att samla ihop dem till en knut igen och jag tror att vi lyckades.
Men herregud det var helt underbart. Man var/blev svettig, sjukt mycket folk som dansar och trängs, vatten som kastas ut (och det är bara skönt!) och man har fett peppande vänner runt sig som också "rå dansar sönder". Vad finns det inte att älska då? När man bara kan glömma allt, och inte tänka på något annat än nuet, musiken och hur jävla lycklig man ändå är. Vilka underbara vänner man har med sig (som jag hade då) och att det är såhär livet ska kännas.
Så känner jag, så kände jag under Familjen, även fast musiken inte direkt var den jag skulle lyssna på i vanliga fall så var den perfekt nu.
Jag vill så gärna gå på en konsert med Kylie Minogue, Lily Allen, Basement Jaxx, Familjen (igen), Promoe (igen) eller bara gå på en klubb där folk faktiskt dansar och att de spelar sån musik/daft punk/ depeche mode/ annan underbar musik, oh, heaven.

/H

I move the stars for no one but you

Status: medvetslös.

Jag är så trött att det borde vara olagligt, det känns som om jag inte har sovit på två dygn. Kanske tre.
Igår var det fett kul med några sjukt underbara människor, tackar tackar för den kvällen. Jag kom hem vid tolv, men somnade vid halv två och idag gick jag upp åtta i morse för att jobba; bra planerat, Hanna.
Efter min 1a dag på jobbet (efter att inte ha jobbat på typ en månad) mötte jag Jesper och vi gick till J&J's lghet, aptrött redan då. Tog bussen till cykeln och cyllade och köpte mat, kom hem, lagade käk och nickade till vid matbordet (vad fan händer egentligen!?) sa till papput att jag skulle sova en halvtimme, det slutade med att mamma väcker mig efter en och en halvtimme...
Är så trött att jag sitter upp i sängen och håller på att somna om. Tvingar mig uppåt, känner mig stolt över det. Tar på mig kläder och landar vid datorn och hej hej här är jag nu.
Har planerat att sova tills tre imorgon.
VÄNTA! hör att mamma och pappa tittar på The full monthy på tv, here I go!
Rock n roll part 2
/ Ha

Förödmjukelse.

.
Jag har nog aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv som jag kände mig idag, och jag har ändå blivit förödmjukad en del i mitt liv.

Det var nästan så att jag började gråta när jag satt/låg i tandläkarstolen idag, jag kände att tårarna började välla upp i ögonen men det blev inte mer. Jag höll ut, när jag kom ut till väntrummet igen gick jag raka vägen till toaletterna och låste in mig där i tio minuter för att samla mig och för att inte börja gråta på en tandläkarmottagning i Malmö när jag för en gångs skull var där helt ensam.

Jag missade mitt tåg för att jag satt där på toaletten, snart kommer det smälla.
Jag kommer smälla, snart, det har byggts upp under en längre tid, undertryckt vrede. Jag ber nästan om ursäkt i förväg för den som kommer att få det att rinna över, notera att jag skrev "nästan".
När hon (tandl. sjuksköterskan eller vad det heter) fixade en sak frågade hon hur det kändes varpå jag svarade; inte bra. Hon petade lite på en grej och frågade "känns det bättre nu?" (hon var förövrigt inte trevlig utan superbitchig, hela tiden.) och jag kände inte någon skillnad till det bättre och svarade "nej, det gör det faktiskt inte". Hon blir skitsur och fräser åt mig "men vaddå, jag petade ju precis rätt det!" och jag svarar inte, denna kvinna är fan lätt över 45 bast och har fortfarande inte lärt sig hur man behandlar människor, än mindre patienter.
Jag vill inte gå in på allt som hände, men det var sättet jag blev behandlad på som gjorde mig ledsen, okej att det kom ett guldkorn som hälsade på MIG och pratade TILL MIG, hon var hur schysst som helst, men inte den andra satkärringen.

Nu ska jag berätta något BRA om min dag också; jag gillade min outfit väldigt mycket, kändes väldigt mycket jag och varm och skön. Sen var formlektionen i morse fett trevlig, gillar min lärare, textil i allmänhet och de flesta av mina klasskamrater. Sen var ju historian as-nice, som alltid; min lärare är ap-skön och hon relaterar till filmer och talar klarspråk och hon får mig att fundera på om jag kanske ska bli historielärare?
Jo, inte att glömma; mina päron och bror. Jespers telefonsamtal (han lyckas alltid få mig på bättre humör genom ett ljud eller en mening) och att min pappa och mamma rå-peppar mig och alltid backar upp mig. Speciellt idag, när jag behövde skrika "fitta!" och "jävla ûberbitch!" i bilen på väg hem, tack för att du inte sa något, pappa.

Nu ska jag göra engelskläxa "write about yourself, your home and life, twitter-style" samt vara beredd att diskutera en smaskig text.
Vi ses imorgon, då är det många timmar med XHitler. Yes.
/H

Fast life

I'm always running around, running around...

Idag var det klassfoto, jag och några andra i klassen kände för att spexa till det lite, eftersom vi inte känner att allt måste vara så seriöst när det gäller ett klassfoto, i tvåan..

Vi ville att alla i klassen skulle ha svarta masker för ögonen på gruppfotot, det hade ju kunnat vara lite spex, eller hur? Och eftersom jag ändå har sett ut som ett fyllo/knarkare (jag har nästan alltid halvslutna ögon på klassfoton, jag blinkar... Så har det varit sedan 4:e klass) så varför inte? Jag kan ju ser drogad ut med mask och det kanske blir lite bättre då... Vi fick med oss typ 7-8stycken av 19, ja vi är 19 i klassen, men idag var vi bara 4 som hade maskerna på oss, jag, Emelie, Rebecca och Cornelia. Vi var coola, eller i alla fall spexiga och det är nästan samma sak som cool i det här fallet.

Så vi fyra satt ner tillsammans i en liten grupp och kände oss allmänt annorlunda.

Senare var det matte, (oh happy day! NOT) och gott snack, åt Djungelvrål som Johnny hade tagit med sig och hon och jag satt och blev glada för varje ekvation vi klarade. Vi har världens nästa bästa mattelärare, han är nyutexaminerad och har andra metoder och är en helskön snubbe, men han är nummer 2- bäst eftersom nr 1 redan är (och kommer alltid vara) Gunnars position... Fan vad jag saknar honom, Gunnar alltså.

Under dagens mattelektion diskuterade vi (förutom matte och huruvida godisen såg ut som en elefant eller en traktor) dialekter. Siri sa (som den skåning hon är) GORKA till gurka, och när jag påpekade hennes ûberskånska uttal så härmade hon mig och fighten var igång, Rebecca, Ellie och läraren var på min sida och Siri sa "men det heter ju gorka, typ gorkbork", då jag nästan dog av skratt, "nej siri, gUrkbUrk! Du kan inte säga; naj, nouh vill jao fan ha ein gorkbork!" och vi skrattade tills tårarna rann... WAZA!

Förlåt alla skåningar där ute, men jag fattar inte vad ni säger ibland och jag har bott här i hela mitt liv, det borde finnas en skånsk ordlista/ordbok. Balle för en skåning är inte detsamma som balle för mig eller min familj... Okej, folk här kan inte höra skillnad på om jag säger "bod" eller "bord", mina "r" försvinner...

Nu ska jag cykla härifrån losers, vi ses.

/H

p.s- Alexander Skarsgård är snygg!

p.s2- om ni inte känner att ni vill dansa till det här är ni helt lodis i huvudet!

p.s3- Yo mutha Uckas!

en larv direkt från Thailand beställd? Smakar utsökt.

Before this night is through I wanna do bad things with you...

När jag kom hem från min "testa på en träning, fäktning" med Josefin så var jag urtrött, som sig bör. Jag duschade och när jag lagade mat snackade jag om livet med pappa, senare när vi åt upptäckte jag till min fasa att jag hade en larv krypandes på mina brallor. Jag dog.
Jag tog bort den och sen satt jag och pappa och bara äcklades av tanken av att den kanske hade kommit från mina nykokta nudlar... Vart skulle den annars ha kommit ifrån? Byxorna kom direkt från tvätthögen, och larven levde och var jääävligt äcklig.
Jag tänkte bara på att jag fan kunde ha käkat den, eller om det fanns fler. Så jag åt min mat med försiktighet och jag granskade den noga.

I morgon ska jag göra min läxa i psykologi hade jag tänkt, och det kan bara bli kul. Jag gillar det redan och då har vi bara haft en lektion.
Nu ska jag kila, vi ses.

p.s- fan vad jag älskar mina baggybrallor, what more!
p.s2- "känner du att något saknas i ditt liv? Köp den nya Opel Fitta, garanterat en lyckokälla!"
/H

mermaid

Det här muntrade upp mig något :D (läs inlägget under detta så fattar du)

B+J: Ah Ah...
B: Mermaid J: Mermaid
B: Mermaid J: Mermaid
B: Mermaid J: Mermaid
B+J: Mermaid Mermaid
J: Mermaid B: Mermaid
B: Mermaid murmured into my ear the answers to questions I'm longing to hear.
B+J: Does it relax you to hear the sound of the land?
Do you, a mermaid, have slightly webbed hands?
(AH AH AH)
B+J: Is it normal for a guy to wear a scuba apparatus when he makes love in the sea?
Make love to me.
Would it be weird for you if I touched your fishy half? It would for me.
B+J: (AH AH AH OH WA-EE-AH WA-EE-AH) (AH AH AH OH WA-EE-AH WA-EE-AH)
(OOO-A-OOO-A-OOO-A-OOO-A-OOO)
B: Do you have mermaid parties beneath the sea?
J: Am I invited?(AH...)
B: At these mermaid parties do you smoke seaweed?
B+J: If so, then how do you light it?(OOO...)
B: Are you the answer to a drunken sailor's lonely wish?
B: Wish wish wish...
B: Or are you an optical illusion caused by a woman sitting on a rock holding half a fish?
J: Half a sexier fish...
B+J: (AH AH AH OH WA-EE-AH WA-EE-AH) (AH AH AH OH WA-EE-AH WA-EE-AH)
(OOO-A-OOO-A-OOO-A-OOO-A-OOO)

Krama mig.

.
The humans are dead, I sniffed one, it's dead.

Jag har gått från att vara lite irriterad till att vara skitfrustrerad och arg "och det här med frustrerade tonåringar har vi ju alla hört om, de kan vara riktigt jobbiga och skrämmande, slår ner folk, förstör saker såsom busskurer, cyklar och gatlampor samt skriker 'fitta' till höger och vänster"...

På morgonen (när det är skola) är det viktigt för mig att allt går som på räls, eller någotsånär i alla fall. Om något är borta eller liknande så blir jag ofta jävligt stressad, och om något inte funkar blir jag förbannad och typ svär och springer till bussen samtidigt. Jag är väldigt seg på morgonen, behöver typ en halvtimme vid frukostbordet bara för att vakna, och det innebär att jag måste göra allt annat som en liten maskin.
I morse var cykel låset borta (mitt lås PÅ cykeln funkar inte eftersom några as hade roligt och tog sönder det) och jag hade kalkylerat med att jag skulle cykla upp till busstationen, jag skulle inte hinna gå upp. Jag blir vansinnig, ingen annan behöver låset och ja, jag fick ta den senare bussen och kom försent till skolan.
I skolan hade jag lite huvudvärk, men annars var det chill, chill folk och sådana saker. Förutom att vi har en lärare som med lätthet hade fått MVG i personangrepp och i att vara bitchig.

När jag kommer hem efter en nice tur på stan vill jag bara sova, men jag går inte och lägger mig.
Telefonen ringer, min mobil ringer och jag bara pallar inte svara, jag gör så ibland och jag kan känna att det är helt okej att inte svara om jag inte vill.
Det är mamma som har ringt och jag ringer upp henne, vi tjafsar (hon har tagit låset) och jag blir så trött på henne samt; det är dålig täckning så jag lägger på. När mamma kommer hem är hon sur, jag blir skitförbannad direkt(det har legat under huden hela dagen) och vi bråkar.
Jag rå-klagar på att cykeln är up-fuckad och hela baletten, sen vill jag bara skrika och låsa in mig på mitt rum, och det gör jag.
Herregud, jag är så mogen att det nästan inte finns ord, en del av min aggression är på grund av PMS men inte all. Så, jag bråkar med mamma, jag vill gärna flytta hemifrån och sen är det kvällsmat. Jag käkar och nu sitter jag här.

Det är ett litet glapp i högtalaren så att man får försöka en miljard gånger innan den sätts på, jag är så trött över att vara förbannad, ha ont i huvudet och jag bara vill inte mer, samt känner mig allmänt ynklig. Jag bara sätter mig ner och viskar " fan, kan du inte bara funka, högtalarjävel? För min skull, jag orkar inte"...

Jag kände att jag behövde skriva ner det här.

Vi ses.
p.s - "As" har för övrigt blivit ett av mina favoritord.
/H
.

skola, om igen.

-

I never quite heard of a girl

who can do it like this

you aint never heard of a girl who could

do it like this do it like this - Lady Sovereign

Facebook failar och är segt som in i, jag har precis bråkat med mina päron. Eller, bråkat kan man väl inte kalla det eftersom vi inte är direkt sura på varandra. Men dagens ämne gick från att mamma inte ville ladda ner olagligt till att pappa trodde jag sa att en av mina lärare är ett as för att imponera lite på en person. Jag kände att jag inte ville betala 4kr för varje låt jag laddar ner samt jag är inte den personen som säger saker bara för att imponera på någon annan, min lärare är ett as och det har jag tyckt sedan 1a lektionen. Jag kommer antaglien inte ändra åsikt om henne nu, jag kommer ha henne i tre terminer till, killing me softly.

Jag hade på riktigt kunnat skriva flera sidor om varför jag inte gillar henne/hon inte gillar mig samt vad det är hon gör som har förpestat hennes ämne. Men jag tänker bara säga såhär; hon har fått ett av mina favoritämnen i skolan att bli det värsta, jag älskade att springa till den lektionen under hela min skoltid, men nu vill jag bara komma ut från klassrummet.

-

Men nu vill jag gärna komma ifrån det ämnet, för för övrigt gillar jag min skolan, helt okej/ schyssta lärare och klasskompisar och jag är inte lika udda som innan, yeah.

Men jag kan inte släppa min gamla skola, helt annan atmosfär, helt andra människor/ lärare (bra och dåliga). Men jag vill gå tillbaka till min gamla skola, bara för en dag och vara med på lektionerna, for old times sake. Men kanske inte, när jag tänker efter, jag hade nog varit lite för jobbig för vissa lärare, jag gillar att utmana lärare. Min vän sa att jag "har en slags speciell relation till lärare" och det stämmer, det är något speciellt med lärare som gör att jag lätt kan reta upp mig, relatera till dem, bli förälskad i dem, driva med dem, hata dem och förstå dem.

I have come to fuck up your carerra

Bitch- dont fuck around - Lady Sovereign

/H

-

u wanna dance, I bet u do.

Lyssnar lite på Lady Sov. och väntar på att min hennatattuering ska "torka" (som för övrigt är lite fail). Har firat min mammas b-day idag med mat/ fika på kolonin, det var trevligt, lagade mat med Jesper och Jenny. Fan, det är något fel på dem alltså, de har alltid så sjukt snygga kläder!
Igår var jag på Malmöfestvalen med några vänner och det var chillen, men sen blev allt piss för mig ett tag och jag spydde galla över folk (inte bokstavligt talat) och det kändes bra.
Sen var det ju fete-dans på Familjen, helt jävla underbart! Dansade som en galning.
Sen blev det lite förvirring och sen åkte vi hem, Emelie o Siri hade redan lämnat oss ("Vi är neutrala, som Schweiz") och vi andra gick från Ramlösa till hem.
Somnade ändå inte föräns vid tre-fyra, sen upp vid tiotiden och fixa sig själv, till J&J och bakade, som nämnt ovan. Så nu är jag ganska trött, på typ allt och alla. och på facebook. på Sofie som drar till huvudstaden, och på mig själv för att jag strör pengar omkring mig.

Skolan har börjat och det känns ganska bra, längtar dock inte till vissa lektioner/lärare, men det är helt okej och den här terminen ska jag fan gå upp och vara med på idrottslektionerna istället för att sova. AAAH, det kommer bli en jobbig termin om vi börjar åtta varje morgon.
men salt, vi ses/ H

- Too many Mutha Uckers, Ucking with my shi-

lol

Hej, sitter på 3e våningen och har precis tittat på "it's okay to be gay" video på tuben, vi har kokat nudlar i en vattenkokare samt skrattat åt "Wizard Swears". Vi var på knutan vid ett, tillbaka från malmö och Bob Hund.
Trevligt folk i Malmö och snygga snubbar, och det var varmt. Jag ska ta bussen om en timme och åka hem och sova lite, berättar mer om några timmar, haha!
Vi ses, sill
/H

låg

Jag heter Hanna, jag är 17år och jag ska börja 2an i höst. Går bild och formgivningsprogrammet med inriktning på trä och metall, ska läsa psykologi A och körsång som individuellt val i tvåan.
Jag har på senaste tiden upptäckt att jag gillar salt lakrits, och jag uttalar ordet "laaaakris" och inte "lackris". Jag blir glad av att baka, laga mat samt av musik och vänner. Jag gillar att skratta och gör det ganska ofta, det händer att jag skrattar rakt ut åt något som jag har tänkt på.
Jag har inte missat en enda 1a maj demonstration i hela mitt liv, jag låg och lyssnade på Nationalteatern (kåldolmar och kalsipper) när jag var liten och när jag var sjuk.

För tillfället sitter jag och lyssnar på "Barn av vår tid" med Nationalteatern.
För ett halvår sen eller ett helt år sen skrev jag helt annorlunda, mer fritt kanske, men jag hade också ett bättre flöde i texten.
Det kanske har med att min nuvarande SV lärare inte direkt uppmuntrar oss elever till att skriva, hon korrigerar bara texten, inte LÄSER den.
Jag ser inte fram emot att ha henne i två år till, men jag får väl lida lite och klaga lite.
Som sagt, jag har tappat min "grej", mina texter är bara tråkiga och helt o-pepp, nu ska jag äta. Vi ses.

Hej då.-/ H

Ursäkta, det är jag som stör.

-

Du kan kalla mig utanför för att jag inte gjorde som alla andra gör.
-

Jag sitter här, relativt nyvaken, i den vitaste klänningen jag någonsin har haft på mig. Och ja, det är mammas gamla, och ja; den är från Indiska och är nog äldre än mig. Indiska har kläder med bästa kvalité och designen är tidlös, (det är designern inom mig som talar) jag älskar den här klänningen. Den tar fram det bästa ur olika tidsepoker, känns lite halv viktoriansk i modellen, samt ganska bohemisk. Väldigt kvinnlig och blommor broderade ovanför brösten, hade jag varit lite brunare hade klänningen passat mig "like a glove". Nu får jag kompensera min vithet med lite andra bohemiska prylar, samt en fjällräven rygga.


Idag ska jag och några andra vänner fira Anna, hon fyller 17 den 21/8 men vi firar henne idag. Jag tror att det kan bli ganska trevligt, nya människor från hennes skola som man ska träffa.



Nu letar jag efter folk som vill se Bob Hund på söndag, i Malmö, på festivalen. Call me!
Vi ses i machallens skugga, amen.


p.s- nu ska jag se "Stolthet och fördom".


/H

Burn mother fucker, burn

Tja.
Sovstatus: tre timmars sömn i natt, resten av tiden har jag legat vaken och vridit (wtf? stavas det så?) mig samt kastat av och på täcket. Legat och funderat på livet, släkt och vänner man inte förstår sig på och bara vill strypa och sen blev det ljust. Herregud, panik! Jag måste somna, annars kommer jag vara helt död i morgon på jobbet!
När man tänker sådär så somnar man DEFINITIVT INTE, kan jag bara tala om. Så jag låg där och vred mig som en mask, när pappa gick upp så kände jag att det inte höll längre att ligga där och försöka så jag gick upp, nu går jag lite på sparlåga.
När jag kommer hem ikväll ska jag äta och sova. Om jag kan.
Detta var tredje natten i rad utan mer än 4timmars sömn, jag kan känna att det inte är ett vidare bra tecken. Jag kommer slå in fel koder till bananer idag när jag ska väga dem, när jag sitter i kassan. AAAAAAAAAAAAAAh, inga sura människor idag, tack!

Jag vet inte riktigt varför jag inte kan sova längre, alltså, jag somnar typ vid ett och sover en timme sen vaknar jag och somnar igen vid 9:00 tiden.
Jisses, jag har ont i ryggen. Kan det vara för att min säng är som ett "U"? Ni vet, man ligger i mitten av sängen och så slutar det med att sängen blir helt fuckad och hängmatte- wannabe.
När jag var på S!esta så sov jag inget första natten, det var det värsta i mitt liv. Jag blir lite störd om jag inte kan sova, det finns flera anledningar till att det påverkar mitt psyke så mycket. Att lida (jag lider inte av det) av sömnlöshet tär på människa på ett sätt som en del kanske inte trodde. Det är inte så många i min ålder/mitt umgänge som har tänkt på HUR DÅLIGT man mår, om man inte kan sova. Jag vet det, jag har dock inte upplevt det, men jag har sett det. Det är allt jag säger.
När jag inte sov på S!esta började jag nästan gråta, ni vet, en slags inre panik och förtvivlan. Jag väckte Emelie, hon sa att jag kunde åka hem dagen därpå om jag ville det och så var hon schysst som fan. Jag somnade senare, efter att jag och Emelie pös in till Emmas, Saras och Siris tält; våra grannar. När vi låg fem i ett tremannartält kunde jag somna, och jag sov som en gris. Det kanske var tryggheten, närheten och det fakta att vi var här tillsammans som gjorde att jag "fann ro".
Det var jävligt trångt.

Nu ska jag till jobbet, andas och försöka koncentrera mig.
/H

"Hanna från Arlöv, hej. Jag lärde mycket från dig, du sa som det var och det kändes så bra, så nu kan jag göra någonting själv!" - Nationalteatern. (Gunnar -min mentor i nian- sjöng den för mig ibland. Jag saknar dig Gunnar.)

-

från 17 till 13 och 25 på 10sek.

--
Snacka om att jag känner mig som den tonåring jag faktiskt är.
Ibland är det lätt att glömma att jag faktiskt är 17år, jag känner mig som 13 och sen kan jag likväl känna mig som 25.
Känner mig fett förorättad när jag frågar mamma om jag får låna hennes MC Solar skiva och hon svarar; "Ja, men den har inget fodral, jag hittar det inte..." och tittar menade på mig. Sen är bråket igång, fan vad jag är så trött på det här. Hennes Jack Johnsson skiva var också borta i typ en månad, hon skällde på mig, trodde att det var jag. För en vecka sen hittade jag hennes jävla skiva i hennes o pappas skiv-lådor. Kom igen för fan. Hon tittade på mig så mystiskt att man bara VET att hon ändå tror att jag har gömt den för henne.

Senare kan jag hänga med några vänner och ha psykologsnack och känna mig som 25+, sitta och diskutera framtiden och om man ska starta ett eget nattfik eller inte och om man ska ha tjejgrupper där och snacka sex och genus. Psykologi och sociologi på hemmaplan, sitter i köket med pappa och diskuterar olika ämnen i flera timmar, lösningar som leder till revolution eller förgörelse. Äh, fan. Det blev lite svårt att förklara det här.
Men ibland när jag umgås med folk så kan jag känna att saker de tycker är kul (och som massa andra 17åringar tycker är fedt) är inte lika fedt för mig. Det är inte så att jag känner mig för mer än dem det är bara att jag ofta kan se mig själv uppifrån (ni vet, "utanför sig själv") och tänka; "nej, det här är inte min grej". Alla dessa spel, jag kan inte reglerna, är inte intresserad längre av att kunna dem heller, jag spelar inte spelen, inte alla i alla fall. De sociala spelen är bara onödiga, varför kan man inte bara säga som det är?

Ska äta, men vi ses i machallens skugga, amen
/ H

lodis i hasselhoodet.

Dog av skratt för ett tag sen.
Är inne på en random sida, scrollar ner och ser en annons:
"Analklåda?"

Är det möjligt att INTE skratta? Inte för mig i alla fall.
Jag sitter inne på facebook nu och agerar bonde på Farmville, farligt beroendeframkallande, ska nog baka muffisn snart, jag vet att ni gillar det.
Jag har hängt lite med CarroCaroline idag, vi spelade kort (sällan!), kommer inte ihåg vad det hette. Men det var ganska roligt, även fast jag blev utklassad hela tiden. Jag låg typ 70p minus och så trodde jag att hon skulle knacka (knackar man i bordet så har man typ vunnit) och jag sa "knackar du så slår jag ihjäl dig!" vilket vi hade ganska roligt åt.

Mammut o papput är hemma nu, jag fick en "baka kakor"-bok av dem, random as hell. Men jag blev väldigt glad, det var min första typ kokbok! Sen gillar jag att baka, det gör mig lugn och glad.
Riktigt tråkigt inlägg, fan läs de gamla istället.
Vi ses/H

Wassup holmes

Numer har jag en speciell relation till mitt jobb, en hata/älska relation.
Jag blev så arg att jag nästan grät innan, nu får jag muntra upp mig lite eftersom jag börjar jobba om typ fyra timmar... Jag har i alla fall informerat min chef nr 2 att jag inte kommer jobba till hösten, jag satsar på skolan, och kanske någon kampsport som jag har pratat om så inihelvetes länge.

Nej, jag ska ju på bio ikväll med Josse (" Hanna, det är sådana som dig som gör att SF går runt" - Emma & Felicia) så inget hängläpp nu.
/ H

byter samtalsämne

Somebody's watching me.

Jag ska snart göra mig helt färdig för att senare vid halv tretiden ta bussen till jobbet, det är en miljon saker som jag hellre skulle vilja göra istället för att jobba. Typ lyssna på Britney Spears, laga mat, slåss, träna, lära mig spanska, påbörja revolutionen etc.
Appropå något helt annat; kärlek är jobbigt, ni vet ju att det mer eller mindre finns någon slags kod om att man inte "får" säga "jag gillar dig" till den man gillar. Jag fattar verkligen inte varför den koden finns, jag känner att jag nämligen inte är så jävla bra på det här med att flörta eftersom snubben i fråga inte verka fatta att jag flörtar med honom.
Men den här koden, den här regeln, jag fattar itne ens varför jag följer den. Antagligen för att jag inte vill bli sårad, man vill inte höra ett; aa, men tyvärr jag är inte intresserad av dig...
>Fuck it.

Mamma och pappa åkte till Kalmar idag för att titta på Anna Odells utställning, är inte det fedt!?

"Cornelia ska filma min rumpa varje dag och varje natt och när jag sover. Jag går in i mitt rum och så ser jag henne utanför mitt fönster bara WÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! " - jag från "filmus un rompus".

Nu ska jag laga mat, vi ses.
/ H

gårdagen.

Då sitter man här i en sådan där stödkrage runt nacken/halsen. Kunde knappt lyfta skallen från kudden i morse när jag vaknade, eller i morse var det väl inte, mer åt i eftermiddags. Jag vaknade klockan 15.00, åt frukost en timme senare, vart tvungen och duscha eftersom folk hade spillt både öl och cider på mig. Låter såhär trevligt.
Men så blir det när man står i ett folkhav som alla dansar och sjunger till Svenska Akademien, det var fett på en nivå som är lite fetare än allt annat.

Jag, Felicia, Emma och Caroline åkte in vid halv nio-tiden, kollade lite i stånd, lät som smurfarna tack vare heliumballongen "Mulan" och vandrade neråt mot stora scenen. Där lämnade jag mina vänner för att träffa lite andra kamrater, det var väldigt trevligt. Svenska Akademien.
Det regnade och jag kunde verkligen inte bry mig mindre, det åskade och blixtrade lite och det var bara fett! Dansade länge, typ hela tiden, sjöng hela tiden. Helt underbart att dom jag hängde med också sjöng och dansade, jag bara älskar sånt. Jag var dyngsur från topp till tå, mascara på kinden men wtf!? Det är såhär en tjej ser ut när det regnar och hon skiter i vilket, lev med det. Jag är ingen Barbiedocka, get over it bitch!
Anyway, när Svenska Akademien vart slut hängde jag med mina vänner ett tag men ville till kamraterna av flera anledningar, bl.a för att jag inte var pepp på att lyssna på Schlager...
Så jag gick till korvmojjen och hej hej, sen var det Moneybrother och så följde jag några kamrater till tåget.

Senare träffade jag mina vänner i salsa tältet och vi dansade lite, sen åkte jag och Carro- Caroline hem. Vi hade väldigt trevligt på bussen och på hennes gård, daska käft! Sen när vi stod på hennes gård och skrattade mitt i natten öppnas en dörr och en kille tittar på oss, jag säger hej, han svarar; är det Hanna? När jag säger "ja" så säger han "jaha, hej, ha det bra" och stänger dörren. Haha! LOL!
------
http://vimeo.com/5100806
/H

borde sova

Det här med att gå och lägga sig innan 00.00 är inte riktigt min grej kan jag känna.

Även fast jag ska upp nio i morgon och jobba så kände jag att jag hellre ville se "I, Robot" än att sova. Men nu har till och med katten gått och lagt sig och det säger väl en del...

Så nu är det läggdags, jag har en hel del sjuka grejer att berätta för mina vänner i morgon.

Vi ses! / Hannush

p.s- det här var nog det kortaste inlägget jag någonsin skrivit.

Hannushka!

Jag lyssnar på "Superheroes" av Daft Punk och jag dansar sittandes, det går sådär bra. Händerna i luften, gör Mathilda dansen, detta är heaven. Lite, tänk om det fanns ett disco för oss nästan-vuxna där de bara spelade den här musiken en hel kväll, Daft Punk för hela slanten...

Oh my god, heaven.

Anyway, Jesus Carola (jag) var på Väla med Hulken Carola (Annika), det var trevligt. Hon säger att hon gillar att jag gör impulsköp, hon säger: "ett impulsköp för mig är typ en glass, ett impulsköp för dig Hanna är typ en klänning eller något större." Jeay. Idag fick jag ett par horskor (cowboy stuk, haha!), en klänning, trosor, tights, ringar, tröja, nagellack (sällan, jag överkonsumerar lätt nagellack) och annat, hälften var impulsköp... Haha, fan vilken lodis jag är, not.

Snart ska jag in till stan igen med Hulken Carola (Annika) för att checka "Brûno" och liknande, men ännu är det tid, mina små barn, att berätta om Hanna den mystiska, lol.

Vill folk kolla min bilddagbok så heter jag "Hannush".

Igår satt jag och diskuterade länge med mina föräldrar, framförallt med min pappa. Jag blev så arg, upprörd och ni vet, upphetsad, att jag nästa började gråta.

Det var så jävla "ball" som lundare skulle säga, vi pratade om huruvida det fanns eller inte fanns ett sk "psykologiskt frö" hos alla män som kunde leda till att de skulle kunna våldta eller på annat sätt förgripa sig på en kvinna.

Att detta fröet skulle vara kvar sedan stenåldern då man släpade hem kvinnor i håret (typ), eller från det feodala samhället. Jag sa att jag hoppades att det inte fanns det hos alla snubbar (inklusive feminister) just eftersom det är en tanke som gör mig jävligt illa till mods samt känner jag att det vore jävligt orimligt om detta psykologiska frö fanns kvar. Pappa var på min linje och mamma med, men vi bara diskuterade möjligheterna.

Vi funderade på att det kanske är genom mamman som pojkar redan från tidig ålder "lär sig" hur man kan förtrycka en kvinna, det beror alltså på uppfostran. Men det är ju inte bara kvinnans ansvar att uppfostra sina barn, det ligger ju lika mycket på pappan att behandla sin fru jämlikt.

Men så om killar som blivit uppfostrade i ett jämlikt förhållande så har deras "frö" mindre chans att blomma upp?

Det är en fråga som kan diskuteras i evighet. Jag skriver inte hela vår diskussion här, men jag borde göra det för den här snabbgenomgången visar inte hela bilden.

Nu ska jag kila och göra mig i ordning; jag har svart tunika, Shrek-gröna tights och horskor, låter rimligt för bio, YEAH!

!Hasta luego!

/Hanna

glad o snäll

Jag har varit på kurs och det var fedt, jag fick visserligen en släng av dåligt självförtroende och lite av en repris på en kurs jag vara på för ett år sen typ. Men jag snackade lite med Annika (min ängel) och sen blev allt chill igen så att säga. Men det var jävligt trevligt folk på kursen och bra föreläsningar, trevligt samkväm också XD

Nu är jag mest förvirrad (inte på grund av innehållet på kursen), så fort jag sluter ögonen så tänker jag bara på en sak. Så jag gör allt för att inte ha det tyst omkring mig så att jag får ro att tänka, jag vill inte tänka. Så jag spelar massa musik, ser på film, ska snart duscha och då kommer jag att ha tid till att tänka. Det blir jobbigt.
Det är ofta så att jag skriver om saker som är jobbiga, i min tankebok (genast kom jag upp en rank på nördlistan) på datorn, men man skriver sällan som saker som är lätta just för att de är lätta, man behöver inte tänka på det som är lätt.
Jag funderar fortfarande om jag ska skriva den där boken, jag vill väldigt gärna göra det men jag vet inte hur jag ska börja historien. Det är konstigt, varje gång jag skriver novellen brukar det vara just början jag redan har klar, men det här är mer komplicerat och mer seriöst.
Det regnar.
Ända sen jag började på dagis har jag varit "en glad tjej". När jag nådde såhär 5års åldern fick jag och min bästa vän sitta vid det "speciella" bordet (det som var speciellt vara att det bara var två och kunde sitta där, typ själva vid maten "som en belöning") när vi skulle äta. Vi fick sitta där en endaste gång, haha, vi skrattade och hade så roligt (och "störde matron för de andra barnen, fy på er flickor!"), jag kommer verkligen ihåg hur kul vi hade!
När jag blev sur på dagis så fick jag (och många andra flickor) höra att jag inte skulle gråta för jag var ju alltid "en så glad liten tjej" (titta; jag fick till och med in ordet "liten").
Alltid har jag varit en så glad tjej, dagis, lågstadiet, och det försvann lite får min lärares bild av mig på mellanstadiet. Sen fanns den där igen. Jag har väl alltid varit en "glad tjej" och schysst tjej, men samtidigt en tjej som kan brusa upp och skrika. I 4an satte min lärare (som jag lärde mig att hata) tjejerna mellan killarna, vi skulle lugna ner dem, ni vet.
Jag blev placerad vid Joakim (en av de mer störiga killarna i klassen och min lärare hade fått höra från min 1-3an lärare att jag var en snäll tjej och det var ju hennes första intryck av mig så man kan ju inte klandra henne), jag och Joakim blev splittrade efter 2månader. Vi blev störningsmomenten, vi hade så jävla roligt, skrattade och skämtade hela tiden. Min lärares bild av mig som snäll söt och tyst förändrades radikalt. När jag senare skällde på henne för att hon gillade kollektiv bestraffning och när hon försvarade sitt favoritbarn; han hade tagit stryptag om mig för att jag hade sagt att jag hoppades att hans mamma slog honom.
Sen var det ju högstadiet och det känner jag att jag inte behöver kommentera. Jag hat-älskade högstadiet. Jag älskar det so-lektionerna i 7an men i 8an älskade jag dem för att jag hatade min lärare (vi bytte, 3olika på 3år) och för att jag fick ut min ilska. Mark hade också börjat i min klass, hatobjektet för mig och klassen. Han gav mig öknamnet Cruella de Vil (jag hade en svart slinga i mitt ljusa hår) och mobbade allt och alla för pengar, han var en av de första som gjorde mig så förbannad under en lektion att jag bara reste mig upp sen inget minne, sen fann jag mig själv stå bakom honom och alla tittade på i klassrummet och jag slog honom i bakhuvudet och hans panna slogs ner i bordet, sen gick jag bara och satte mig igen. Min lärare sa ingenting.

Ett tag var jag så jävla trött över att vara snäll, sen lösta jag en sak och efter det känner jag att jag är Hanna and that's it.
Lätt en av de sämsta inlägg ever, men nu bara blev det så.
!Hasta luego!/ Hanna

she fight for her life.

På riktigt! As In RebekkaMaria är så jävla bra att det är lite läskigt. Jag skulle se henne på S!esta men det blev inte så och så kan man inte ladda ner hennes musik heller (jag har inget nedladdningsprogram på denna datorn) så jag vart lite depp, senare ser jag att min pappa har en skiva med henne! Den nya skivan till och med, jag blir helt överlycklig och lånar den och spelar "Soul to my soul" och "Army of Foxy" riktigt högt och flippdansar. Jag blir så glad av musiken att jag fullständigt ignorerar det faktum att jag dansar som en galning, jag älskar det! Man - läs; jag - blir så fylld av musiken att man tappar bort sig själv och kroppen bara rör sig.

Jag ska jobba idag, och jag hoppas att det inte blir något tjafs med någon kund. De flesta som handlar på mitt jobb är riktigt trevliga, men det finns också riktigt jobbiga människor. Jag förstår verkligen inte varför man är otrevlig mot en kassörska, vad får man ut av det?
Det är ju inte direkt så att jag försöker att jävlas, även fast de har haft en dålig dag så behöver de ju inte ta ut det på mig, eller hur? Jag måste sitta där i 2 timmar (sen har jag rast och får göra något annat ett tag, tack gode gud) och vara konstant trevlig hela tiden, mot alla. Blir någon sur bör jag inte börja argumentera utan bara hålla med, ganska svårt för en som alltid har haft invändningar om något är fel/ om någon behandlas illa.
YEAH.
Jag är så sjukt överlycklig över att jag har världens bästa kollegor, på riktigt, jag har aldrig hört talas om att någon någonsin har haft så bra kollegor som jag har. Jag känner mig trygg med dem och vi "skyddar" varnadra, så när jag har trevliga kunder är mitt jobb det bästa jobbet jag vet (om man pratar med mina vänner om deras jobb).

Vi ses. (p.s- lyssna på den här mannen : http://www.myspace.com/orenlavie )
/ Hanna

onsdag eftermiddag.

Alla pratar om att Michael Jackson är död.
Jag säger som Croneman skrev i DN "plötsligt minns alla vart de var när de hörde Thriller för första gången och hur de bara älskade den låten." och det är ju typ sant, nu har media också ändrat sig. Från att ha kränkt, och varit fruktansvärt elaka mot M Jackson i typ 25 år kommer de nu också ihåg hur jävla bra hans musik är och hur jävla mycket glädje/kärlek han har gett.
De berättar hur jävla tuff barndom han har haft, det är så synd om honom o hela den baletten Kom igen, "Michael Jackson is dead don't pretend u givie a shit, remember what u said he did, U fucking hypocrits" - Jon Lajoie
( http://www.youtube.com/watch?v=tVACUjHn6yU&feature=channel_page)
- lyssna på hela texten innan ni kritiserar mig. Och för fan, andas.

Ja, han var begåvad, ja han har influerat musiken som spelas idag, ja han var en duktig dansare. Men han är inte helig.
Jag gillar en del av hans låtar, men att visa hans begravning i tv eller ha "Thriller" på repeat i flera dygn är bara jobbigt. Han var en musik ikon men för helvete! Låt det stanna där.

Jag är bara lite trött på att folk som sagt "han är pedofil! så jävla äcklig o sjuuuuuk han är!" kan bara ÄLSKA honom nu när han är död.

/Hanna

Idag.

- Ni snackar jävligt avslappnat om depression...

Jag är numer fullt medveten om att det är cirkus noll personer som fattar allt jag skriver om. Ni vet det här med att lämna olika delar av sig själv till olika personer, skämtar med X, snackar killar och sex med X snackar om mitt innersta med X.
Sina, Faraz och Joakim vet mycket om Full metal panic! och Emma o Anna har sett lite, så de fattar lite när jag bara vrål-skriver om hur spexig Sagara är.
Emelie och jag kan sitta o bara; "men Liam Nesson är så snygg! och han i den filmen, och ja du vet han..." medans jag och Carro kan gå ut och gå och diskutera livet och kärlek samt hålla på att "fjolla ner oss".
Så, det är väldigt få människor som nog fattar allt jag skriver om, men det är å andra sidan ju inte så farligt.
Idag var jag på fest humör, alltså på kvällen; när jag jobbade (11-16) så hade jag så mycket magknip eller vad det nu var, att jag nästan grät. Men sen när jag åkte in till stan för att hänga med Annika, Vicky, Corre, Emelie och Rebecca på gröningen och grilla så var jag pepp på fest. Det gick ju sådär. Vi grillade, kastade mellows och Rebeccas mamma satt i buskarna eller var i en poké-boll och vi hade krig och kastades mellows på varandra. Det var trevligt. Sen stack Becca till en park (LODIS! :D) och Annika hade åkt till Påarp, jag o Emelie ville inte hem och Corre kollade på mobilerna. Emelie o jag ville se på bio (klockan var typ 21:30) och då gick Vicky o corre någonannanstans. Vi däremot satte oss i stadsparken o chillade, sf hade stängt och vi satt på GA och väntade på bussen. När vi kom till Råå så skulle E vänta på sin buss och vi pratade om Stacie, allas låtsasvän.
Sen cyllade jag hem och jag stinker grillrök. Det är INTE nice!
Som sagt, festandet gick ju lite åt helvete, men jag vill på en sån stor fest, inte bara en med typ 7 pers och man känner alla så jävla väl.

SES!

(Lyssna på texten!)

p.s- Guns don't kill people, I kill people; with guns.
/ Hanna

bonta-kun

Det är varmt ute och äntligen känns det som om sommaren har kommit hit, på riktigt.

Jag ska följa med pappa till mammas koloni för att fika med mammut, sen är det jobb till 20 och grilla på gröningen efter det. Sommar, som sagt. Jordgubbar och sådant.

För inte så många dagar sen hängde jag lite med Carro- Caroline. Vi såg på film, Eragorn eller hur det stavas, vi hade kul. Filmen var ju ganska dålig, snygga snubbar fanns det inte många och handlingen var väl sådär, filmen var sövande. Han räddar henne - TADAAAAA, men det blev inte TADAAA utan mer; aha! Han har nu räddat henne, vad bra.

Jag kan inte förklara det bättre nu, jag har precis vaknat, typ. I alla fall så när det var ca 20min kvar av filmen så börjar det hacka och vi kan inte se mer, LOL!

Men det var skitkul, filmen var lite fail och jag gillar det, jag gillar ju carro också :D

Ha det gott, nu ska jag skölja ur min hårinpackning och fixa till mig lite för jobbet.
/ H

Det är SÅ jävla bra.

Alltså, nej nej nej nej nej nej. Det är ju bara WAY pinsamt! Sousuke skämmer ut sig gång på gång på gång, och han fattar inte ens att han gör fel, lol detta är så BÄST!

Alltså, Full metal panic! Fumoffu är så jävla roligt, ingen fattar något, jag vet men WTF?! Titta på serien. Youtube har alla avsnitt, alltså, jag klarar inte det här. Det är som när folk kommer till Idol och sjunger så jävla dåligt; man vill se det, skratta och samtidigt gråta för att det är så dåligt och för att de skämmer ut sig. Outhärdligt alltså, men man måste se.

Kort och gott; Kaname Chidori är en japansk 17åring som har genomgått ngt experiment så folk vill utnyttja henne och göra ohumana tester på henne, hon blir skyddad av Sousuke som har varit soldat sen han var typ 7år. Han vet inget om ett normalt liv, hela hans liv har bara handlat om krig/krigsstrategier och liknande. Nu går han i samma skola som Chidori, och försöker smälta in men misslyckas, han tror alltid att någon ska döda Chidori så allt failar ganska hårt.

Hans chef Tessa är också 17 och är ett typ "Geni", hon är kapten på en ubåt och har typ "hög rang", hon är kär i Sousuke och nu har hon flyttat till deras (Chidori's och Sousuke's skola) för 2 veckor. Chidori gillar ju Sousuke och han gillar väl henne lite, fast han FATTAR INTE VAD det är för känsla... Så bra EQ har han.

Så ja, alltså så "slås" både Chidori och Tessa om honom fast han fattar inte det. typ. Skit samma, det är skitkul!

och btw; Sousuke har inte sovit på 3 nätter och är helt ensam om att skydda både Tessa och Chidori samt; han är paranoid. Och han tappar aldrig humöret. Nu är han slutkörd. Och det är galet roligt...(Jag är en ond, OND människa!)

I like!

Det är så jävla bra, jag tror jag dog lite där...

Det är så bra, man blir ju lite retarderad av det, dock :D

Men hey! Nu är det sommarlov och jag jobbar i morgon, sen blir det grill med schysst folk och det känns jävligt bra!

/H

Chidori :D

Tja!
Igår hade jag fedt med skoj, men innan det roliga kom så var det typ så att jag stack ut och sprang, skulle träffa Emelie sen men det blev lite mischmasch med det. Så jag tittade mer på Full Metal Panic! (fast nu på "fumoffu") och så, sen bestämde jag med Dan och Có att vi skulle grilla, så det blev City Gross och sen hämtade jag Emma. Det var trevligt iaf, kvällen slutade med att jag, Emma, Dan, Attila, Kimme och Tom stack ner till Råå vid 23tiden och jag, emma, dan och Tom badade, det var inte så jävla kallt som jag trodde, och det var kul. Tom = sjöjungfru, lol!
Senare stack vi till Statiol (sällan jag är där?!) och åt lite. Sen pös jag och Emma hem och jag sov dåligt på natten, men det var fedt kul iaf!

Jag har lovat Emma att lägga in en video på FMP (full metal panic!) och det ska jag.


Enjoy!

HAY.

Hej.
Jag skulle vilja börja mitt inlägg med att säga att Sina är en av världens bästa människor för tillfället. Han lyssnar/ läser och hjälper mig mer än vad jag tror att han fattar, han skriver inte alltid det jag VILL höra men ofta det jag BEHÖVER höra. Så, när jag snackat med honom ett tag mår jag lite bättre, känner mig kanske lite dummare och jag bättrar mig. Det var typ det jag ville säga om Sina, en snubbe som ibland är helt störd o sjuk i huvudet med fucked up humor men som också är en helt underbar snubbe. Han är spexig och schysst, I like.
Alla behöver en Sina i sitt liv.

Skiftar ämne i takt med humör...
Jag har börjat titta på Full Metal Panic! (en anime-serie) tack vare Faraz, känns ganska bra, jag sitter och garvar. Jag är lite såld på det här med anime, och liknande. Alltså, "Det levande slottet", "Laputa" och "Spirited Away" är ju fedt bra! Hayao Miyazaki är "THE SHIET". Typ.

Nu ska jag vänta på att Cornelia svara på mitt sms, så att jag kan andas lite och leta Phoenix- affischer, smell ya'll lajtor..
/H

Everyone's at it - Lily Allen

You go to the doctor, you need pills for sleeping
Well if you can convince him, I guess that's not cheating
See your daughter's depressed we'll get her straight on the Prozac
But little do you know, she already takes crack..

Det är juni och jag har varit på S!esta, mitt rum är fortfarande inte klart och mitt liv är som en ursliten snuttefilt.
Använde uppskjutningspiller under S!esta (skjuter upp mensen) och nu är min pms lite värre.

Vi (jag, mamma o pappa) var i Malmö idag, på väg hem åkte vi till Ikea och kollade möbler (bokhylla/byrå o bordsskiva) till mitt rum, det gick sådär bra. Jag kräver att det inte ska vara så mycket vitt och pappa/mamma visar mig en vit byrå. Lite jobbigt, men jag vill inte lägga ut hela skiten här, ja det finns som sagt en gräns för mig för vad jag skriver här. Även fast det kanske inte är hela Sverige som läser min blogg så är det ändå en offentlig bekännelse-sida.
Vad jag därimot tänker skriva om idag är att jag och min pappa är som nämnt innan väldigt lika, när vi har en dispyt så vill du inte stå mellan oss, två ångvältar som kommer att köra över dig om du inte spelar på samma arena som oss gällande sättet att diskutera och avbryta. Ja, vi är jävligt bra på det, både jag och min pappa. Fast när vi gör det (avbryter) mot utomstående (som inte vet hur jag o pappa är när vi blir upprörda/ diskuterar) märker de inte det utan inser bara att de inte längre har kontroll över diskussionen och att jag/pappa är de som leder det hela nu och styr det så att vi vinner på det.

Jag älskar min pappa, mer än han någonsin kommer att få veta (om han inte läser min blogg, men det tvivlar jag på att han gör), jag älskar att vara lite som honom, men det gör samtidigt ont. Av många anledningar, en av dem är att jag tänker att jag kanske kommer sluta som honom eftersom vi är så lika. Jag vill inte komma dit, någonsin.
Det jag skulle vilja, när det gäller min familj, är att åka tillbaka 15år och se hur det var då.
Jag var två år och vi hade bott i Skåne i 4 år, min äldsta bror var 13 och näst äldsta var 8. Pappa jobbade och mamma med; 100% och vi åkte till Italien ibland.
Helt allvarligt talat, jag undrar hur min familj hade sett ut om jag inte hade fötts (låter ju som en fett peppande tanke, jag vet...), mamma, pappa och två söner.
Utan den här tjejen som växte upp och blev en vänsterbrud som inte riktigt faller helt inom ramen för en "vanlig tonårsbrud", hon blev lite jobbig, ifrågasatte massor och krävde svar.
Hon bråkade med lärare och hade samtidigt jävligt bra betyg, hon pluggade utan att plugga ihjäl sig och slutligen var hon ändå helt borta i skallen i en månad. Hon grät och skrek, gärna samtidigt, hon höll ett föredrag om Che Guevara och vågade inte riktigt säga ifrån när det gällde hennes vänner.
Jag undrar om mina föräldrar hade varit gladare utan mig (säger inte att jag vill dö/ rymma hemifrån, ingen läskig underton här.), alltså, om de hade varit lika gråhåriga eller vad man säger; typ "du gör mig gråhårig"..

Jag vet inte om det är någon som verkligen fattade vad jag skrev om i det här inlägget.
/H

Siesta och Lily Allen

.. and I'll take my clothes off and it will be shameless, cause everyone know; that's how you get famous. - Lily Allen

Jag har hittat Lily Allen, en kvinna som är rapp i käften och sjunger vansinnigt bra. Hon orkar inte vara politiskt korrekt utan säger vad hon tycker utan att linda in det i bomull. Jag gillar det starkt, så mycket att jag lägger in klippet från tuben.

... forget about guns and forget ammunition, cause I'm killing them all in my own little mission. - Lily Allen

Anyway. Det är Siesta imon och jag kunde inte längta mer, det känns bra och allt, sjukt mycket att bära, tält, stol, mat, stor fet ryggsäck och etc. Men det hör till, jag är glad över att Siesta snart är här. 

Siesta har varit min morot genom hela våren, det har varit mycket skit och annat liknande och vem vet,  kanske blir det Hultsfred (jag sa KANSKE) och/ eller Way Out West i sommar också, Lily Allen och Basement Jaxx spelar på Way Out West och King's of Leon på Hultsfred... Vi får se vad minplånbok och chef säger om det. Pengar och lön och så ni vet. 

Nu ska jag nog kila. 

! Hasta luego!

/ H

We had to dream away

Hej.
Jag pallar inte med när man bestämmer en sak och det bara blir piss av det, typ; bortförklaring.

Faktum: För typ två v. sen så var jag på vårdcentralen för att ta blodprov och kolla mina värden. Låter ju ganska rimligt om jag misstänkte att jag inte käkade tillräckligt med vitaminrik kost och etc., ett urinprov på det och sen hem igen. Min läkare sa att hon INTE skulle ringa upp mig om allt var som det skulle.
Vänta, jag spillde ut mig te..
Anyway.. Min läkare ringde upp mig och sa att hon ville att jag skulle komma och mäta mitt blodtryck, helt jävla random.
Så idag mötte jag mitt blodtryck och det var väl chill, antar jag men jag vill gärna veta vad fan min läkare letar efter. Hela den här cirkusen började för att jag vill kolla mina blodvärden, nu ska jag kolla mitt blodtryck IGEN om 2v.
I mean, wtf?

/H.

sommarlol

It's a life we're living, earth a come burning. So we are gon' singing "gimmie gimmie lovin' "

- Kalle Baah

Om folket har undgått att lägga märke till det så har våren och sommaren kommit hit. Lite tidigare än vanligt (växthuseffekten och sånt, ni vet) men jag är tacksam.

Jag har kunnat ha mina "piratbrallor" utan strumpebyxor, och framför allt: Haremsbyxorna från Portugal kommer fram, utomhus numer. Shit, alltså.

Jag gillar min haremsbyxor, väldigt mycket, jag har också fått väldigt mycket positiv respons, I like.

Man sitter ute vid skolentrén och lyssnar på några musikare som har tagit ut gitarren och spelar lite, man pratar om Siesta och huruvida Twister är den godaste glassen ever eller om det finns konkurrenter.

Visst pratar vi lite om skolan i sig och om prov också, men det är inte direkt överhängande när man sitter i solen och lyssnar på en gammal Offspring låt på gitarr och ser folk åka skateboard framför sig.

Det är vid den här tiden man upptäcker att en del klasskamrater är schysstare än vad man trodde och det är nu man försiktigt börjar med blickar närma sig snubben man har stirrat på hela hösten, exempelvis...

She's my man - spelas på min iTunes och jag vägrar träna inför np i matte på onsdag, förlita sig på turen? Överlag har det varit en trevlig helg, jag har jobbat, träffat Carro- Caroline (och sett The Anchorman för 4e gången!) och varit på Rikstingsdag i Malmö. På väg hem så fick jag den här känslan som är så typisk för sommaren, jag vill hoppa på ett tåg och bara åka iväg. Åka till Sthlm, Linköping, Göteborg! Snälla, följ med mig till Göteborg i sommar!

Det är en känsla som sprider sig från magen och utåt, som fjärilar och en nervös nyfikenhet.

Det är en trevlig vecka som väntar, imorgon ska vi filma till vårt ESO-arbete, på onsdag är det np och efter skolan så ska jag och papput måla klart i das rum. På torsdag ska Siesta barnen (Jag, Emelie, Josefin O och Cornelia) till väla och på fredag är det das Filmkväll.

På lördag är det aktivism och nya individer som gäller och på söndag är det chill på högsta nivå.

"Hur som helst så är Richard en hästläpp" /S.

Vi ses

/H

opepp

opepp.
En mer opeppad person än mig får man fan leta efter.
Det är så mycket just nu, för andra känns det kanske inte alls som om det är mycket som händer nu men för mig är det kaotiskt. Nej, jag tänker inte värsta skriva allt jag har i skallen här, jag tänker inte säga det när vi ses (om vi nu gör det) och så är det bara.

Jag blir stressad av ganska lite (enligt vad vissa andra pallar) och ja, det suger hårt. Jag behöver mycket tid för mig själv, får jag inte det så blir min skalle överhettad. Så att säga.
Det har väl alltid varit så, att jag värderar egen tid högt, när jag var mindre (runt tio-tolv) blev jag vän med en person som inte behövde speciellt mycket tid för sig själv, ensam. Hon tyckte att det var lite konstigt att jag behövde min egen tid, men senare förstod hon mig och nu kan hon nog också känna att hon behöver tid för sig själv ibland, även fast hon kanske inte har så mycket tid hon behöver.

Jag känner att jag vill mer än bara gå runt i mitt område och träffa plattfiskarna och bli lite mobbad.
Jag vill göra mer än att "bara" gå i skolan och klara den, jag vill göra mer än att prata.
Jag vill göra "drastiska" saker, skjuta Reinfeldt, infiltrera femklövern och ta dem, en efter en. Jag vill skada dem och hälla sån sår-rengörings-sprit i deras sår och se de må dåligt. Jag vill psyka dem och se dem våndas.

Men jag har inte energin till det, inte folk som är med mig heller men framför allt; jag har inte energi till det.

/H

Gentlemen aren't nice

Lol, bilden!

Lyssnar lite på Emilie Autumn nu, ganska bra (min favorit so far är "gentlemen aren't nice").

Idag var det nationella prov (uppsats, engelska) och jag hade på mig haremsbyxorna från Portugal. Provet gick bra, folk älskade mina brallor och Jenny K sa att jag såg skitcool ut, sånt är alltid kul att höra!

Senare blev jag upphämtad av en röd bil och tre snubbar (låter läskigt men icke!) och vi lagade mat, som fan. Gordon Ramsey kom på besök och annat mer danskt och vi var bra på att laga mat. Och det var kul!

Nu är jag hemma (obiously) och Annika frågade mig via bilddagboken om jag ville ses och det ville jag så nu ska jag kila. Imon är det jobb och födelsedagsfest hos T.

Vi ses!

/ H

p.s- låna "v for vendetta" BOKEN på biblioteket!

LOL

Hans Melange vill bli ryggradslös, människomask, och vill bli lite som barbapappa, tjock, rosa och ryggradslös... Jag går i skolan och det är projektvecka och vi ska pimpa etset-torget, jag målar Bob M. med Rebecca och Siri, kan bli jättefint.
Nu vill Hans Melange bli vanställd. Om ni vill hjälpa honom så maila till jag-vill-bli-vanstalld@moblera-om-min-kropp-till-oigankanglighet.nu.... lol.
Nu ska jag kila. Vi ses.
och ja,. jag är i skolan just exakt nu..
/H

Klago-blogg.

Bild: målning jag har gjort.

Hej, jag vet att jag klagar på mycket här i livet. Jag kan tänka mig att folk som läser blir lite trötta på det och jag tänker skita ganska mycket i vad folk tycker.

Ni vet det här med att få folk att känna sig delaktiga, höra av sig när det händer saker och så.
Nåväl, det finns personer som är jävligt dåliga på det här med att "pass around the news", jag vet inte om det på något sätt är en sak som kan ligga i generna men det låter ganska orimligt. Vad jag tycker då är att när man upptäcker att man är jävligt kass på detta så bör man ta att ändra på det/ ge det "ansvaret" till någon annan som är mycket bättre på det. Jag kan känna att det låter som en bra grej.

Förövrigt hade jag en ganska trevlig skoldag och trevlig fika idag. Se saker med nya ögon och nya idéer och så, men jag är tveksam till en sak. Jag är väldigt tveksam. Vad jag är så tveksam om vet inte många. Jag tänker låta det vara så.

Förövrigt pratade jag och Siri om att Ica Maxi säljer Självförtroende för 10:90;- och de håller extra länge...
/ h

mind, heart, soul.

Hej!
Det är påsk och jag har sovit för lite. Hade jag varit vid mina sinnes fulla bruk (om jag nu är det någonsin) så hade jag nog aldrig publicerat detta inlägget. Men eftersom jag har sovit ca 4,5 timmar och gått upp 6 för att jobba till 13 så lider jag lite av sömnbrist.
Efter jag kom hem gick jag och lade mig, sov i 3 timmar och blir väckt av mammut med att resten av familjen + flickvänner kommer om en halvtimme. Jag vill bara glömma och sova mer men drar mig motvilligt upp ur sägen.
Folket kommer och jag låtsas vara social och intresserad av diverse ting. Helst ville jag springa upp till mitt rum och låsa dörren.

Det är inte det att jag på något sätt ogillar mina bröders flickvänner, snarare tvärtom; jag tycker väldigt mycket om dem.

Jag känner mig bara alltid som fula ankungen eller "lillasystern utan pojkvän". Ni vet känslan, det kan vara samma känsla som när ni är på en fest och alla "får ihop det" utom ni, eller när ni skulle kollat på film med era vänner och så kommer deras pojk-/flickvänner och sitter med.
Eller, som jag var med om innan, att ni är vän med två personer som råkar vara tillsammans och så ska ni tre göra något ihop och de sitter och håller om varandra och snuttegullar och håller på.
Lite så känns det när jag sitter vid matbordet och det är mamma och pappa bredvid varandra, bror 1 och bror1's flickvän bredvid varandra, bror 2 och bror2's flickvän bredvid varandra....och så jag.
Inte direkt kul, att känna sig som "nuckan", man kan ju inte säga något heller.

Vad skulle det vara? "Hej, jag känner mig mobbad (typ) så kan ni sluta tycka om varandra?" Nej, inte direkt det man säger när man i nästa andetag är glad för sina bröder för att de har hittat någon som de tycker om och som tycker om dem tillbaka.
Så, vad gör man?

/H

Where is my mind?

Hej!
Nu är jag 17år, jag vänder mig om o ser på min spegelbild i fönstret. Någon skillnad kanske?
Lite, ett nytt halsband och lite rakare i ryggen, mitt hår är snyggt ikväll.
Men nej, jag växte inte jättemycket över natten. Jag föddes för övrigt halv elva på dagen.
Men nej, jag blev inte annorlunda eller synligt äldre över en natt, det enda som egentligen har förändrats är att jag numer kan säga att jag är 17 och det är väl bra.
Jag firade min b-day med att åka till tandläkaren i Malmö, på väg dit tänkte jag på att jag har en vän som på sin blog har berättat att hon har gråtit hos sin tandl. några gånger. All stress (gissar jag) har kommit över henne när hon suttit i tandl. stolen och det har kommit ut genom gråt.
När jag satt i bilen och tänkte på det funderade jag på om jag skulle kunna gråta hos MIN tandl. och jag är tveksam till detta. Det gjorde mig lite ledsen, för jag kan tänka mig att det måste vara en jävla befrielse att få gråta hos sin tandl. att man inte har några hämningar, så att säga.
Jag kan känna att det här med sådana/liknande hämningar kan vara något dåligt för många människor.
Fast det kan nog också vara ganska jobbigt för en tandl. när hennes patient plötsligt börjar gråta. Kanske börjar patienten berätta sig livshistoria och tandl. blir en liten minipsykolog, minifrisör.

Jag pratar ofta mycket när jag klipper mig, säger olika saker för att se hur min frisör (jag klipper mig sällan på samma ställe) reagerar. Man har ju gjort upp en liten "mall" för hur personen som klipper en är som person, om X är vänster/höger, dum i huvudet/smart etc.
Men som sagt, jag kan sitta och berätta sjukt mycket om mig själv för min frisör, man mår bra av det. Eller, JAG mår bra av det, att lämna en liten bit av mig själv hos någon annan, någon har lyssnat och tagit in vad jag har sagt.
___________

Jag ska kila nu, det är Merlin på TV (missade igår, får se reprisen) och jag längtar till Siesta!
Ciao!! /H