lodis i hasselhoodet.

Dog av skratt för ett tag sen.
Är inne på en random sida, scrollar ner och ser en annons:
"Analklåda?"

Är det möjligt att INTE skratta? Inte för mig i alla fall.
Jag sitter inne på facebook nu och agerar bonde på Farmville, farligt beroendeframkallande, ska nog baka muffisn snart, jag vet att ni gillar det.
Jag har hängt lite med CarroCaroline idag, vi spelade kort (sällan!), kommer inte ihåg vad det hette. Men det var ganska roligt, även fast jag blev utklassad hela tiden. Jag låg typ 70p minus och så trodde jag att hon skulle knacka (knackar man i bordet så har man typ vunnit) och jag sa "knackar du så slår jag ihjäl dig!" vilket vi hade ganska roligt åt.

Mammut o papput är hemma nu, jag fick en "baka kakor"-bok av dem, random as hell. Men jag blev väldigt glad, det var min första typ kokbok! Sen gillar jag att baka, det gör mig lugn och glad.
Riktigt tråkigt inlägg, fan läs de gamla istället.
Vi ses/H

Wassup holmes

Numer har jag en speciell relation till mitt jobb, en hata/älska relation.
Jag blev så arg att jag nästan grät innan, nu får jag muntra upp mig lite eftersom jag börjar jobba om typ fyra timmar... Jag har i alla fall informerat min chef nr 2 att jag inte kommer jobba till hösten, jag satsar på skolan, och kanske någon kampsport som jag har pratat om så inihelvetes länge.

Nej, jag ska ju på bio ikväll med Josse (" Hanna, det är sådana som dig som gör att SF går runt" - Emma & Felicia) så inget hängläpp nu.
/ H

byter samtalsämne

Somebody's watching me.

Jag ska snart göra mig helt färdig för att senare vid halv tretiden ta bussen till jobbet, det är en miljon saker som jag hellre skulle vilja göra istället för att jobba. Typ lyssna på Britney Spears, laga mat, slåss, träna, lära mig spanska, påbörja revolutionen etc.
Appropå något helt annat; kärlek är jobbigt, ni vet ju att det mer eller mindre finns någon slags kod om att man inte "får" säga "jag gillar dig" till den man gillar. Jag fattar verkligen inte varför den koden finns, jag känner att jag nämligen inte är så jävla bra på det här med att flörta eftersom snubben i fråga inte verka fatta att jag flörtar med honom.
Men den här koden, den här regeln, jag fattar itne ens varför jag följer den. Antagligen för att jag inte vill bli sårad, man vill inte höra ett; aa, men tyvärr jag är inte intresserad av dig...
>Fuck it.

Mamma och pappa åkte till Kalmar idag för att titta på Anna Odells utställning, är inte det fedt!?

"Cornelia ska filma min rumpa varje dag och varje natt och när jag sover. Jag går in i mitt rum och så ser jag henne utanför mitt fönster bara WÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! " - jag från "filmus un rompus".

Nu ska jag laga mat, vi ses.
/ H

gårdagen.

Då sitter man här i en sådan där stödkrage runt nacken/halsen. Kunde knappt lyfta skallen från kudden i morse när jag vaknade, eller i morse var det väl inte, mer åt i eftermiddags. Jag vaknade klockan 15.00, åt frukost en timme senare, vart tvungen och duscha eftersom folk hade spillt både öl och cider på mig. Låter såhär trevligt.
Men så blir det när man står i ett folkhav som alla dansar och sjunger till Svenska Akademien, det var fett på en nivå som är lite fetare än allt annat.

Jag, Felicia, Emma och Caroline åkte in vid halv nio-tiden, kollade lite i stånd, lät som smurfarna tack vare heliumballongen "Mulan" och vandrade neråt mot stora scenen. Där lämnade jag mina vänner för att träffa lite andra kamrater, det var väldigt trevligt. Svenska Akademien.
Det regnade och jag kunde verkligen inte bry mig mindre, det åskade och blixtrade lite och det var bara fett! Dansade länge, typ hela tiden, sjöng hela tiden. Helt underbart att dom jag hängde med också sjöng och dansade, jag bara älskar sånt. Jag var dyngsur från topp till tå, mascara på kinden men wtf!? Det är såhär en tjej ser ut när det regnar och hon skiter i vilket, lev med det. Jag är ingen Barbiedocka, get over it bitch!
Anyway, när Svenska Akademien vart slut hängde jag med mina vänner ett tag men ville till kamraterna av flera anledningar, bl.a för att jag inte var pepp på att lyssna på Schlager...
Så jag gick till korvmojjen och hej hej, sen var det Moneybrother och så följde jag några kamrater till tåget.

Senare träffade jag mina vänner i salsa tältet och vi dansade lite, sen åkte jag och Carro- Caroline hem. Vi hade väldigt trevligt på bussen och på hennes gård, daska käft! Sen när vi stod på hennes gård och skrattade mitt i natten öppnas en dörr och en kille tittar på oss, jag säger hej, han svarar; är det Hanna? När jag säger "ja" så säger han "jaha, hej, ha det bra" och stänger dörren. Haha! LOL!
------
http://vimeo.com/5100806
/H

borde sova

Det här med att gå och lägga sig innan 00.00 är inte riktigt min grej kan jag känna.

Även fast jag ska upp nio i morgon och jobba så kände jag att jag hellre ville se "I, Robot" än att sova. Men nu har till och med katten gått och lagt sig och det säger väl en del...

Så nu är det läggdags, jag har en hel del sjuka grejer att berätta för mina vänner i morgon.

Vi ses! / Hannush

p.s- det här var nog det kortaste inlägget jag någonsin skrivit.

Hannushka!

Jag lyssnar på "Superheroes" av Daft Punk och jag dansar sittandes, det går sådär bra. Händerna i luften, gör Mathilda dansen, detta är heaven. Lite, tänk om det fanns ett disco för oss nästan-vuxna där de bara spelade den här musiken en hel kväll, Daft Punk för hela slanten...

Oh my god, heaven.

Anyway, Jesus Carola (jag) var på Väla med Hulken Carola (Annika), det var trevligt. Hon säger att hon gillar att jag gör impulsköp, hon säger: "ett impulsköp för mig är typ en glass, ett impulsköp för dig Hanna är typ en klänning eller något större." Jeay. Idag fick jag ett par horskor (cowboy stuk, haha!), en klänning, trosor, tights, ringar, tröja, nagellack (sällan, jag överkonsumerar lätt nagellack) och annat, hälften var impulsköp... Haha, fan vilken lodis jag är, not.

Snart ska jag in till stan igen med Hulken Carola (Annika) för att checka "Brûno" och liknande, men ännu är det tid, mina små barn, att berätta om Hanna den mystiska, lol.

Vill folk kolla min bilddagbok så heter jag "Hannush".

Igår satt jag och diskuterade länge med mina föräldrar, framförallt med min pappa. Jag blev så arg, upprörd och ni vet, upphetsad, att jag nästa började gråta.

Det var så jävla "ball" som lundare skulle säga, vi pratade om huruvida det fanns eller inte fanns ett sk "psykologiskt frö" hos alla män som kunde leda till att de skulle kunna våldta eller på annat sätt förgripa sig på en kvinna.

Att detta fröet skulle vara kvar sedan stenåldern då man släpade hem kvinnor i håret (typ), eller från det feodala samhället. Jag sa att jag hoppades att det inte fanns det hos alla snubbar (inklusive feminister) just eftersom det är en tanke som gör mig jävligt illa till mods samt känner jag att det vore jävligt orimligt om detta psykologiska frö fanns kvar. Pappa var på min linje och mamma med, men vi bara diskuterade möjligheterna.

Vi funderade på att det kanske är genom mamman som pojkar redan från tidig ålder "lär sig" hur man kan förtrycka en kvinna, det beror alltså på uppfostran. Men det är ju inte bara kvinnans ansvar att uppfostra sina barn, det ligger ju lika mycket på pappan att behandla sin fru jämlikt.

Men så om killar som blivit uppfostrade i ett jämlikt förhållande så har deras "frö" mindre chans att blomma upp?

Det är en fråga som kan diskuteras i evighet. Jag skriver inte hela vår diskussion här, men jag borde göra det för den här snabbgenomgången visar inte hela bilden.

Nu ska jag kila och göra mig i ordning; jag har svart tunika, Shrek-gröna tights och horskor, låter rimligt för bio, YEAH!

!Hasta luego!

/Hanna

glad o snäll

Jag har varit på kurs och det var fedt, jag fick visserligen en släng av dåligt självförtroende och lite av en repris på en kurs jag vara på för ett år sen typ. Men jag snackade lite med Annika (min ängel) och sen blev allt chill igen så att säga. Men det var jävligt trevligt folk på kursen och bra föreläsningar, trevligt samkväm också XD

Nu är jag mest förvirrad (inte på grund av innehållet på kursen), så fort jag sluter ögonen så tänker jag bara på en sak. Så jag gör allt för att inte ha det tyst omkring mig så att jag får ro att tänka, jag vill inte tänka. Så jag spelar massa musik, ser på film, ska snart duscha och då kommer jag att ha tid till att tänka. Det blir jobbigt.
Det är ofta så att jag skriver om saker som är jobbiga, i min tankebok (genast kom jag upp en rank på nördlistan) på datorn, men man skriver sällan som saker som är lätta just för att de är lätta, man behöver inte tänka på det som är lätt.
Jag funderar fortfarande om jag ska skriva den där boken, jag vill väldigt gärna göra det men jag vet inte hur jag ska börja historien. Det är konstigt, varje gång jag skriver novellen brukar det vara just början jag redan har klar, men det här är mer komplicerat och mer seriöst.
Det regnar.
Ända sen jag började på dagis har jag varit "en glad tjej". När jag nådde såhär 5års åldern fick jag och min bästa vän sitta vid det "speciella" bordet (det som var speciellt vara att det bara var två och kunde sitta där, typ själva vid maten "som en belöning") när vi skulle äta. Vi fick sitta där en endaste gång, haha, vi skrattade och hade så roligt (och "störde matron för de andra barnen, fy på er flickor!"), jag kommer verkligen ihåg hur kul vi hade!
När jag blev sur på dagis så fick jag (och många andra flickor) höra att jag inte skulle gråta för jag var ju alltid "en så glad liten tjej" (titta; jag fick till och med in ordet "liten").
Alltid har jag varit en så glad tjej, dagis, lågstadiet, och det försvann lite får min lärares bild av mig på mellanstadiet. Sen fanns den där igen. Jag har väl alltid varit en "glad tjej" och schysst tjej, men samtidigt en tjej som kan brusa upp och skrika. I 4an satte min lärare (som jag lärde mig att hata) tjejerna mellan killarna, vi skulle lugna ner dem, ni vet.
Jag blev placerad vid Joakim (en av de mer störiga killarna i klassen och min lärare hade fått höra från min 1-3an lärare att jag var en snäll tjej och det var ju hennes första intryck av mig så man kan ju inte klandra henne), jag och Joakim blev splittrade efter 2månader. Vi blev störningsmomenten, vi hade så jävla roligt, skrattade och skämtade hela tiden. Min lärares bild av mig som snäll söt och tyst förändrades radikalt. När jag senare skällde på henne för att hon gillade kollektiv bestraffning och när hon försvarade sitt favoritbarn; han hade tagit stryptag om mig för att jag hade sagt att jag hoppades att hans mamma slog honom.
Sen var det ju högstadiet och det känner jag att jag inte behöver kommentera. Jag hat-älskade högstadiet. Jag älskar det so-lektionerna i 7an men i 8an älskade jag dem för att jag hatade min lärare (vi bytte, 3olika på 3år) och för att jag fick ut min ilska. Mark hade också börjat i min klass, hatobjektet för mig och klassen. Han gav mig öknamnet Cruella de Vil (jag hade en svart slinga i mitt ljusa hår) och mobbade allt och alla för pengar, han var en av de första som gjorde mig så förbannad under en lektion att jag bara reste mig upp sen inget minne, sen fann jag mig själv stå bakom honom och alla tittade på i klassrummet och jag slog honom i bakhuvudet och hans panna slogs ner i bordet, sen gick jag bara och satte mig igen. Min lärare sa ingenting.

Ett tag var jag så jävla trött över att vara snäll, sen lösta jag en sak och efter det känner jag att jag är Hanna and that's it.
Lätt en av de sämsta inlägg ever, men nu bara blev det så.
!Hasta luego!/ Hanna

she fight for her life.

På riktigt! As In RebekkaMaria är så jävla bra att det är lite läskigt. Jag skulle se henne på S!esta men det blev inte så och så kan man inte ladda ner hennes musik heller (jag har inget nedladdningsprogram på denna datorn) så jag vart lite depp, senare ser jag att min pappa har en skiva med henne! Den nya skivan till och med, jag blir helt överlycklig och lånar den och spelar "Soul to my soul" och "Army of Foxy" riktigt högt och flippdansar. Jag blir så glad av musiken att jag fullständigt ignorerar det faktum att jag dansar som en galning, jag älskar det! Man - läs; jag - blir så fylld av musiken att man tappar bort sig själv och kroppen bara rör sig.

Jag ska jobba idag, och jag hoppas att det inte blir något tjafs med någon kund. De flesta som handlar på mitt jobb är riktigt trevliga, men det finns också riktigt jobbiga människor. Jag förstår verkligen inte varför man är otrevlig mot en kassörska, vad får man ut av det?
Det är ju inte direkt så att jag försöker att jävlas, även fast de har haft en dålig dag så behöver de ju inte ta ut det på mig, eller hur? Jag måste sitta där i 2 timmar (sen har jag rast och får göra något annat ett tag, tack gode gud) och vara konstant trevlig hela tiden, mot alla. Blir någon sur bör jag inte börja argumentera utan bara hålla med, ganska svårt för en som alltid har haft invändningar om något är fel/ om någon behandlas illa.
YEAH.
Jag är så sjukt överlycklig över att jag har världens bästa kollegor, på riktigt, jag har aldrig hört talas om att någon någonsin har haft så bra kollegor som jag har. Jag känner mig trygg med dem och vi "skyddar" varnadra, så när jag har trevliga kunder är mitt jobb det bästa jobbet jag vet (om man pratar med mina vänner om deras jobb).

Vi ses. (p.s- lyssna på den här mannen : http://www.myspace.com/orenlavie )
/ Hanna

onsdag eftermiddag.

Alla pratar om att Michael Jackson är död.
Jag säger som Croneman skrev i DN "plötsligt minns alla vart de var när de hörde Thriller för första gången och hur de bara älskade den låten." och det är ju typ sant, nu har media också ändrat sig. Från att ha kränkt, och varit fruktansvärt elaka mot M Jackson i typ 25 år kommer de nu också ihåg hur jävla bra hans musik är och hur jävla mycket glädje/kärlek han har gett.
De berättar hur jävla tuff barndom han har haft, det är så synd om honom o hela den baletten Kom igen, "Michael Jackson is dead don't pretend u givie a shit, remember what u said he did, U fucking hypocrits" - Jon Lajoie
( http://www.youtube.com/watch?v=tVACUjHn6yU&feature=channel_page)
- lyssna på hela texten innan ni kritiserar mig. Och för fan, andas.

Ja, han var begåvad, ja han har influerat musiken som spelas idag, ja han var en duktig dansare. Men han är inte helig.
Jag gillar en del av hans låtar, men att visa hans begravning i tv eller ha "Thriller" på repeat i flera dygn är bara jobbigt. Han var en musik ikon men för helvete! Låt det stanna där.

Jag är bara lite trött på att folk som sagt "han är pedofil! så jävla äcklig o sjuuuuuk han är!" kan bara ÄLSKA honom nu när han är död.

/Hanna