Bad wolf

Where's your head at?

Emma F har köpt "Tithe" och hon kommer att älska den, det känner jag på mig! Min andra vän Emma L har lånat "V för Vendetta" av mig och sett den tre gånger, jag gillar det!
Senare har jag fått reda på att en av mina vänner typ hade rakat (hade jättekort) av sig håret för ett år sen och det ger mig bara med mod till att göra det. Har sagt att antingen kmr jag att skaffa dreads eller raka av mig håret under min gymnasietid. Ja, det kmr nog inte att bli dreads iaf eftersom jag tappar jättemkt hår när jag färgar det...

Nej, nu ska jag kila, ut med Annika (min Hulken Carola). Skulle nog ha gått på fest ist, men jag var/är fett o-pepp på det. Lev med det :D
Imorgon är det kak-kalas hos en väldigt chill och underbar människa och innan dess ska jag cykla med papput, lol.

p.s; jag jobbade idag
p.s2 ; jag längtar tills nästa helg..
p.s 3: snart SIESTA!
p.s 4: snart 17!
p.s 5: VÅREN ÄR HÄR!

Ciao
/H

"I cross my heart and hope to die"

A little poem about faeries.
Through the mosses bare,
They have planted thorn-trees
For plaesure here and there.
if any man so daring
as dig them up in spite,
he shall find their sharpest thorns
in his bed at night
- William Allingham

* * *
Jag jobbade idag. Jag gillar faktiskt mitt jobb, mer än vad jag egentligen vill erkänna. Alltså, vad som gör att jag gillar det är ju mestadels mina kolleger (kollegor?), men också att jag sitter i kassan. Å sånt.
Visst, jag gör fel ibland, glömmer att dra en påse, skriver fel kod så att vitkålen går som blomkål, frågar kunderna vad det är för grönsaker/frukter när jag inte har kollen och så, jag är inte direkt numero uno på kassan. No way! Men jag lär mig, jag är schysst mot kunderna och de flesta är schyssta tillbaka. Det finns ju alltid någon som tycker att allt man gör är skit på ett eller annat sätt och jag vill kanske hoppa över kassan och strypa dem men det skulle bli så jobbigt. Det är en stor kassa...
Trots muttrande gubbar och tanter som surar så gillar jag mitt jobb. För de är inte allt, det finns mer. Något som inte går att ta på. Jag blir mer självsäker, modig, ta-för-mig, öppen och jag tycker inte att det är helt fel.

Fatta hur mycket jag har utvecklats på ett år! Jag har träffat nya människor på olika ställen och med olika intressen, jag har inte ständigt gömt mig i ett hörn för att jag inte vågat börja snacka/presentera mig.
Jag vågar göra saker som jag inte vågat innan, jag har ett jobb (!) där folk dagligen pratar med mig och frågar mig saker, för ett år sedan skulle jag skrattat om någon hade sagt att jag skulle ha ett jobb nu.
Jag tyckte det var skitkul att skriva CV och springa runt och be att få prata med butiksansvarige.
Jag vågar prata inför helt nya människor i grupper (på redovisningar etc.) och ensam, min röst skakar inte lika mycket. Jag snackar/diskuterar på engelska i skolan, utan att pissa ner mig och vara rädd för att säga fel.
Jag har öppnat mig mer för personer jag redan kände, men nu är det djupare än innan. Jag är inte rädd för att bli kallad för "emo", jag klär mig som jag vill.
Jag pallar inte bry mig om vad dessa 8:or och nuvarande 9:or på min gamla skola tycker/säger om mig. Jag var annorlunda när jag gick där, jag är annorlunda från andra folk nu, på Nic, men inte på samma sätt. Det är ok att inte vara som alla andra på Nic. Det var inte "accepterat" på min gamla skola.
Jag vet till 100% att jag är omtyckt för den JAG ÄR inte för de jag ÄR MED, fler totalt utomstående (mer eller mindre okända) människor ger mig komplimanger/tycker om mig/ berömmer mig utan att egentligen känna mig. Det här med att jag ger ett bra intryck gjorde mig glad. Det där med handslaget fick mig att le.
-----
En del hatar mig, en del älskar mig. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Man kan inte vara älskad av alla och det är inte heller något jag strävar efter.
En del hatar mig för att jag är smart, vänster, vet hur man manipulerar vissa typer av människor (typ lärare), jag är en bra analytiker, jag vet hur en del människor tänker, för att jag kan bli rasande på en mili-sekund, jag står upp för mina ideal, för att jag klagar, jag älskar Doctor Who och Merlin och för att jag pratar om det ofta, att jag har ett annat sätt att se på materialism än de flesta, för att jag ibland överdriver, ljuger, men samtidigt kan vara brutalt ärlig, skämtar om sådant vissa ser som tabu, etc.
Andra älskar mig just för dessa anledningar.
_________

Min pappa sa idag när vi pratade om min 37% frånvaro och att det bara var ett facking jefla engångs tillfälle; jag älskar dig så mycket Hanna...
Etc. det andra i den meningen är skitsamma, han älskar mig. That's what matters.
Jag tror inte att folk kan förstå hur mycket jag älskar och beundrar min pappa, han kan driva mig till vansinnets rand emellanåt och jag kan stå och skrik-diskutera med honom tills jag blir hes medans han är likadan. Men ibland kan han vara så jävla snäll och typ värsta : "Hanna-humör" kännaren, han snackar djupt med mig och hjälper mig, och säger till när han tror jag är på väg utför igen.
Vi är ganska lika, han och jag, och det gör mig glad. Han är den bästa pappan man kan ha, eller; den bästa pappan jag kunnat ha. Jag vill inte ha någon annan, någonsin.
/H

Spank u very smuch!

-bilden: "Det Levande Slottet", världens bästa amine-film. Typ.

13 dagar kvar till en dag. 68 tills en annan tillställning.

Vi hade engelska idag med Baby J. Som på de andra lektionerna var Baby J rörig och his main subject, so to speak, is going to be English, he's a student at Malmö lärarhögskola.

Förra gången vi hade honom fick vi uppleva: "Nej, man ritar inte på hunden", och "talk with small letters"(fan vad jag hatar den!).

Jag fick också en HÅRD släng med " Not in Swedish, Hanna (han kmr ihåg mitt namn för att jag är jobbig, jag vet), in English!"

Då svarar jag "Nej, på svenska!" Och fortsätter om varför jag är kluven i frågan om fil-delning, när jag är klar säger han "Hanna, next time, please speak in English, this I beg of u". Jag tänker bara "mkej, kräla lite mer. lol"

Vi skulle också LÄRA UPP VÅR FANTASI. Och SPONTANITET genom att skriva en spontan artikel.

Jag ville gå fram till Baby J och slå honom med ngt hårt när han sa det där med att LÄRA upp vår FANTASI, eftersom jag känner att det inte riktigt ska gå till så, lol.

Så jag skrev en artikel om hur jag tycker man bör lära ut engelska; pedagogiskt och att eleverna ska ha ngt att säga till om och att man ska göra det på ett mer vänligt och sk "lättsamt" sätt.

In your face Baby Jesus!

Anyway, idag har jag haft "Spank you very smuch" i skallen hela dagen och höll på att säga det till Baby J. Det hade ju i sig varit ganska pinsamt.

Men nu, något annat.

Jag ska jobba imon och idag har jag, mammut och papput lagat mat och det har varit trevligt! Det blir "Spring Awakening" nästa fredag med mamma och antagligen både "Che" (med Jesper o Co´) och "Kenny Starfighter - Kenny Begins" (med Cornelia!) på bio. We like it!

Btw, jag läste Croneman idag för familjen och vi garvade. Hans artikel kan ni läsa här.

Btw2:- Jag har 37%frånvaro från skolan (på 3 veckor) och det är dåligt! Typ "nu drar vi in CSN o fixar en liten åtgärdsplan åt dig om du inte skärper dig"-dåligt.

Vi Ses, Ciao!-

/H

The angels have the blue box!

...Baby, I think I'm going crazy. Why should I be sane without you?...

Då var våren här igen, när det var soligt ute idag trodde jag att det var en lögn. Eller en illusion. Kalla det vad du vill. Det kändes inte verkligt att nu -äntligen- har våren kommit hit. Jag menar att; det kändes i hjärtat/kroppen att den var här.
Soligt hela dagen, behövde inte ta på mig jackan, jag är lycklig, det är vår!
I morgon ska jag kanske baka med en Knorr, senare blir det in till stan, GA och Popcorn vid sju? Det ska bli fett med trevligt!
Jag vill bara upplysa folk om att jag fyller 17år om cirkus 16 styck dagar!

Nej, fifan vad tråkig jag är!
...
Vi hade uppspel på dockteatern idag, med "Det är okay att vara Gay"- En modernisering av Den fula Ankungen.
Det gick ganska bra, tror jag. Men nu kommer det sega; vi ska berätta om hela grejen (som en muntlig projektrapport) inför hela klassen, jag citerar Emma: *
jag känner hur hela min värld blir ett enda stort "..okej..."*
Jag fattar ju meningen med det, men ändå inte. Vi ska ju senare ha samtal (enskilt) med lärarna ändå...
Btw, jag börjar tänka att David Tennant kanske inte är så snygg iaf, alltså. Jag såg en videosnutt där han typ (för ett dr Who avsnitt) ska fäktas med en Sycorax (jag är en NÖRD!) och så tränar dem. Han har så fula shorts på sig att jag började asgarva! Typ; jag DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖER! (Sirius' stavning!)
Tyvärr Mr Tennant, du blev inte lika sexig i mina ögon hädanefter. Snacka om att jag är utseendefixerad när det gäller honom (är det inte när det kommer till mer vanliga människor) men det här med dessa groteska shorts och sexig Doctor, funkar bara inte...

NU ska jag kila (hittade BBC's Doctor Who sida), ses!
Ciao!

*tihi* LOL

baka baka liten kaka. Emelie, om du någonsin kommer att läsa detta: jag älskar dina kakor!

Bakade dem själv idag, goda, visst men de smalt (?) inte i munnen.

Jag tog bussen hem med en och annan tanke i huvudet.

Det här med kärlek alltså, vad exakt innebär det?

Att man

-känner pirr i magen när man ses och får svårt att andas?

- känner att man kan vara sig själv med honom/henne?

- vill ha sex med honom/henne?
-vill träffa henne/honom?

- känner sig speciell när X ser på en?

- att man kan veta vad X tänker på?

- att X's ögon glittrar när man ser på X?

Men på riktigt, vad innebär det?

___________________________________________

Jesper ringde mig idag, min ena storebror för er som inte vet det, Kings of Leon spelar på Hultsfred i sommar, han sa att om jag ville dit så kunde jag åka med honom. Jag ska dit, SOM FAN! Sen berättade Jesper att han hade hittat världens bästa födelsedagspresent till mig, jag blir nyfikon (jag vet att det står nyfikon med "o"). Sen sa han att han och Herr S ska se på Che Guevara filmen (som har biopremiär på fredag) på söndag och frågade om jag ville haka på, vilket jag ville.

Det är kul när Jesper ringer mig, inte bara för att han säger de mest random saker utan för att ja, han är min bror och det är trevligt att höra av sina bröder ibland.

Nu ska jag gitta*

/H (".. and you may call me 'V'..")

the men cried out.

Paw-riktigt?

Off with their heads, heads will roll, on the floor. The men cried out, the girls shout out, the men cried out, off with head, dance 'til you're dead.-

Jawol, skola imon också jag ska nog fixa lite med min ring men jag vet inte. Har ju hjärtat också :S lol

Dockteater föreställningen närmar sig med sjumilasteg, so to speak, jag är lite nervös redan nu. Nästa vecka är det uppspel o vi är inte klara än. Illa.

Jag känner att jag inte har så mycket att bidra med idag, så jag tänker nog gitta (LOL) nu.

Bara en sak: Lyssna på "Heads Will Roll" av Yeah Yeah Yeahs.. Underbar danslåt.

Vi ses, jag fyller år om 23dagar, och snart bli're Siesta :D Jag är en lycklig kvinna!
/H

en berättelse som är viktig

Det är INTERNATIONELLA KVINNODAGEN idag!
Vilket DN firade med att ha en ROSA 8:a (för 8 mars) och sen frågor till ENDAST KVINNOR om hur/om de firar Internationella Kvinnodagen. LOL. Är allt jag har att säga till DN.

Det är alldeles för få människor som vet att Internationella kvinnodagen existerar. Om de vet ATT den existerar så vet de inte NÄR den är eller VARFÖR den finns.
En dag för kvinnan (så att säga) 364dagar för patriarkatet. Vet inte riktigt om jag tycker det verkar rimligt...
För övrigt har jag inte sett ngt på varken TV eller internet som tyder på att detta är en dag som ska uppmärksamma kvinnoförtryck och att det finns sämre levnadsvilkor för kvinnor i världen.
Känns inte som om folk tycker att det är ett problem med att man könsstympar unga tjejer, misshandlar kvinnor i alla åldrar, förtrycker OSS dagligen i media och levnadssätt, i HELA VÄRLDEN.
Yepp, jag skrev HELA, läs det igen...
Fattat nu?, det förekommer i HELA världen, inte alls så att vi är trygga och kärvänliga mot alla här i vårt avlånga land.

Har ni sett på Beck- Den svaga länken?
Där det är tre killar i 16-19 års åldern som våldtar tjejer för att det var "en grej lixom". De samlade på trosor från dem de hade våldtagit och efter de hade våldtagit någon cirkulerade det ett sms mellan dem tre där det stod "knäppt".
Jag vet inte om det värsta med den filmen är att de här snubbarna gör det utan att fatta vad de gör eller om det är faktum att det här SKULLE kunna hända på riktigt, det har säkert hänt också. Att man våldtar tjejer för att det skulle vara "en grej".

Hur skulle det kännas om du hade varit på stan/en fest/i skolan och du går hemåt, det kommer två snubbar bakom dig och du börjar gå snabbare. Du vet att de KAN vara farliga, du har hört/läst så mycket och du kommer inte kunna göra ett skit förutom att kanske skrika.
De kommer upp bredvid dig, drar ner dig i en buske, sliter av alla dina kläder, du skriker.
Du får ett slag i huvudet och får höra att "om du skriker igen din hora ska vi döda dig".
Du blir våldtagen, flera gånger och fasthållen, kanske fotar dem dig också. När DE är klara går dem och du ligger kvar i busken. Våldtagen. Du tar på dig dina söndertrasade kläder och går hem.
Du vågar inte berätta för någon eftersom du tänker att det kanske kan ha haft något med dig att göra, din gång, dina kläder, ditt smink, någonting som fick dem att välja dig.
Du skäms för att du har blivit våldtagen, hade du kämpat mer så kanske, kanske skulle du ha kunnat hindra dem.
Om du senare får mod till att berätta det för någon, en kompis, förälder, syskon, eller lärare och det anmäls så tar det flera månader tills det blir en rättegång. Och om ditt psyke orkar att vänta på att ditt liv ska på något sätt gå vidare så kommer du kanske till en rättegång och väl därinne tvingas du se på dem som har våldtagit dig. Du tvingas svara på frågor som rör ditt sexliv, hur många du har haft sex med, hur du gick när de tog dig, om du kanske kollat på dessa snubbar innan på ett sätt som verkar sexigt eller flörtigt. Det är nästan alltid en manlig domare, du får flashbacks och det blir bara jobbigt.
Varför ska du behöva svara på sådana frågor om huruvida du har kramat eller skakat hand med snubbarna, om du har träffat dem innan, hur många och vilka du har haft sex med, om du hade tajta byxor på dig eller högklackade skor.
Vad fan är det?
Vad är det för ett jävla system?
De här snubbarna kommer kanske att bli friade och då kommer du att se dem, kanske, i ditt område.
Det var en påhittad historia, ja, men det skulle kunna hända och det har hänt. Bara för att man var/ är tjej.

Men, anmäler man inte så kommer det definitivt inte hända något.
Har man blivit våldtagen hoppas jag att man har folk som stöttar en och att man vågar ANMÄLA det, man ska inte tystas! Inget kan förändras om man är tyst, inget. Det har aldrig förändrats något i historien när människor har varit tysta. Aldrig.
Ta inte den skiten!
/H

lol

-`e säger:
btw, jag har typ hanna-abstinens saknar dig så mkt.

Alltså, jag blev glad, fler borde lida av Hanna-abstinens, jag har inte träffat folk på typ en vecka, ingen skola, inget Malmö, inget Dia Psalma, ingen kontakt med yttre världen förutom via telefon o sms.
Ibland är det skönt att bara skära bort världen utanför huset men inte när det i det paketet ingår gratis maginfluensa. Vilket det ingick i mitt paket. Så jag har varit lite låg, haft terapeut liknande samtal med en familje medlem och ja, det har klarnat lite mer i skallen.

Idag kollade jag på Merlin, BBC's nya barn/ungdomsserie på ettan. Jag har sett varenda avsnitt och jag gillar det, mycket. Men å andra sidan så är BBC bra på sådana serier (de har bl.a gjort Doctor Who om jag inte misstar mig fullständigt), dagens avsnitt. När jag har sett typ halva vrålar mamma från rummet bredvid att jag "inte behöver kommentera hela tiden" varpå jag svarar att "det gör jag ändå och du får lite leva med det!".
Jag kommenterar ofta när jag ser på TV, nästan alltid när jag är själv vid TVn. Men jag tycker inte att det är så farligt, även fast jag nog verkar som en gammal tant när folk läser det här.

Men ja, jag sitter och glor på Merre och blir förbannad på Uther, kungen alltså. Skådespelaren till Uther heter Anthony Head och har spelat en eeeh, Krillotane (?) i Doctor Who. Han ser lite läbbig ut...

Som sagt, läbbig. Men aja baja, Alfons! Inte röra sågen!

Tjingeling/ H

skip this chapter.

Hur ska man förklara för någon att man inte pallar mer?
Hur ska man förklara det på ett sätt så att personen förstår att det inte handlar om självmord utan att ha förlorat hoppet? Hur ska man förklara för en person så att den förstår och kan känna samma sak?
Jag känner mig så jävla tom, som om någon har tagit en glass-sked in i ryggen på mig och holkat ur mitt hjärta.
När någon frågar mig hur jag mår, hur läget är, svarar jag såklart att det är bra, eller helt ok.
Kom inte för nära mig, fråga mig inte det.
Det är väl en ren reflex att svara att man mår bra, för hur ofta tänker man efter när man får frågan hur man mår. Hur ofta svarar du att det är bra utan att ha känt efter?

Jag har lite svårt att förklara det här utan att lämna ut mig själv för mycket.
Jag orkar inte med skolan, ligga hemma hela dagen låter mer rimligt.
Det är svårt för dig som inte känner mig, svårare att förstå än för dem som känner mig som kanske inte heller förstår medans några kanske förstår precis.
Denna hat-älskade Jeanne d'Arc - stämpeln som följt mig en tid är nu borta. Tror jag. Det är inte meningen att ni inte ska förstå om ni inte gör det.

Jag känne inte igen mig själv längre, jag har tappat bort mig, jag har ingen personlighet. Jag fick höra att jag hade en stark personlighet, vad fan innebär det?
Kärlek är alltid ett mysterium för mig, jag har ännu inte löst koden, är detta att leva så är det jävligt illa. Allvarligt talat. Kan man ta en paus från livet?
/H

Shut your eyes and sing to me.

~~~~~~~~~~¨____¨~~~~~~~~~~