raderad.

Status; illamående.
Anledning till nuvarande status: okänd.

Jag är trött, och jag orkar inte bry mig. Hmm.. känner vi inte igen det här?
Var eviga gång det är lov så blir jag som "en padda"; jag vill bara ligga i sängen och sova mig igenom hela alltet. Låter bra och sjukt givande.
Mitt liv består för tillfället av 30% trötthet, 10% ständig irritation, 10% lust att göra saker och slutligen - de feta 50% av ständiga tjafs och konflikter på olika håll och kanter. WOHOOO! Vad roligt. oh yeah.
Men "look on the bright side" - jag har bra vänner som bryr sig.

WOSH.

Jag kom och tänka på en annan sak; att hjälpa random människor känns ju som en självklarhet för i alla fall mig. Men uppenbarligen inte för alla; jag kan gå fram till en person som gråter på busshållsplatsen och fråga om allt är ok. Exempelvis idag på Väla; jag och pappa går förbi en kille som är typ "delivery- guy" och han har sepe mycket att bära och tappar en liten "grunka". Ingen gör något. Alla ser och jag går farm och plockar upp "grunkan" och pappa säger till snubben "hej, du tappade den här" samtidigt som jag räcker fram det och säger "här" och han ser helt glad och förvånad ut och säger "tack" med hela huvudet. Jag bara, det är lugnt och så går jag och pappa, men folk tittar på oss. Typ som om det var konstigare att hjälpa snubben än att total ignorera honom, jag vet inte om de hade reagerat annorlunda om snubben var blond och blåögd. Jävla svennar. Ja, svennar, det är typ som "svenne-banan" (och det är INTE coolt eller bra att vara en svenne-banan).
Jag har fått höra att "det är fint och snällt att du hjälper andra, som du typ inte känner." som om det är värsta speciella grejen, "jag HJÄLPTE någon jag INTE kände! OMG! Fan vad cool jag är! och gud vad snäll jag är!" - Det är väl för fan bara normalt, om jag var ledsen och jävligt förvirrad skulle jag gärna vilja att någon frågade hur jag mådde, om jag var full och precis hade blivit dumpad av min kille så hade jag velat att någon skulle hjälpa mig att köpa en tågbiljett om jag inte visste hur jag skulle göra.
Eller?
Folk som blir förvånade när man kan prata med random människor på stan (nu brukar ju inte jag direkt gå fram till random ppl på stan och bara "tja, läget?") eller typ när man väntar på bussen och någon random människa säger något trevligt, det behöver man inte vara rädd för. Så länge samtalet är trevligt.
äh, fack.
Nu börjar tjafsen igen. BLABLABLABLA.
vi ses /H