VicksBlue, med isbjörnen på!

Jag måste säga att jag är helt färdig.
Både fysiskt och mentalt, min stress/utmattningsgräns är bland den lägsta på Jorden. Känns det som i alla fall.
Behöver jag ens påpeka att det suger?
Jag har inte gjort speciellt mycket i helgen= helt slut. Att ens tänka på vad som ligger som små "måsten" denna veckan gör mig bara trött. Allt suger, ibland.
Det är inte det att jag är deprimerad, det känns bara som om allt är så jävla jobbigt och tungt. Och det känns som jag spelar hela tiden, spelar olika roller.
Den Bitchiga Hanna, hon klagar på allt och alla..
Den Glada Hanna, hon säger konstiga saker och ler och flabbar utan att verka bry sig så mycket om andras åsikter.
Den kaxiga Hanna, som tar striden med allt och alla närsom helst, och som har en stark mur omkring henne där alla glåpord, motgångar, besvikelser och etc. studsar mot.
Och sen; Den Vilsna och Vemodiga Hanna, det är hon som bara tycker att allt är jobbigt och att allt suger och vill antingen gråta och skrika i en helig blandning eller så vill hon gå ut och banka skiten ur någon.

Jag måste dra. see ya. / Hanna

P.s bilden är från Skånesfagerhult, läger med Kina (fritids...).