Where is my mind?

Hej!
Nu är jag 17år, jag vänder mig om o ser på min spegelbild i fönstret. Någon skillnad kanske?
Lite, ett nytt halsband och lite rakare i ryggen, mitt hår är snyggt ikväll.
Men nej, jag växte inte jättemycket över natten. Jag föddes för övrigt halv elva på dagen.
Men nej, jag blev inte annorlunda eller synligt äldre över en natt, det enda som egentligen har förändrats är att jag numer kan säga att jag är 17 och det är väl bra.
Jag firade min b-day med att åka till tandläkaren i Malmö, på väg dit tänkte jag på att jag har en vän som på sin blog har berättat att hon har gråtit hos sin tandl. några gånger. All stress (gissar jag) har kommit över henne när hon suttit i tandl. stolen och det har kommit ut genom gråt.
När jag satt i bilen och tänkte på det funderade jag på om jag skulle kunna gråta hos MIN tandl. och jag är tveksam till detta. Det gjorde mig lite ledsen, för jag kan tänka mig att det måste vara en jävla befrielse att få gråta hos sin tandl. att man inte har några hämningar, så att säga.
Jag kan känna att det här med sådana/liknande hämningar kan vara något dåligt för många människor.
Fast det kan nog också vara ganska jobbigt för en tandl. när hennes patient plötsligt börjar gråta. Kanske börjar patienten berätta sig livshistoria och tandl. blir en liten minipsykolog, minifrisör.

Jag pratar ofta mycket när jag klipper mig, säger olika saker för att se hur min frisör (jag klipper mig sällan på samma ställe) reagerar. Man har ju gjort upp en liten "mall" för hur personen som klipper en är som person, om X är vänster/höger, dum i huvudet/smart etc.
Men som sagt, jag kan sitta och berätta sjukt mycket om mig själv för min frisör, man mår bra av det. Eller, JAG mår bra av det, att lämna en liten bit av mig själv hos någon annan, någon har lyssnat och tagit in vad jag har sagt.
___________

Jag ska kila nu, det är Merlin på TV (missade igår, får se reprisen) och jag längtar till Siesta!
Ciao!! /H