Ständigt denna Vessla

If I go crazy will you still call me Superman?

Blev lite påmind igår.
Hade så sjukt kul, när man är där så känns allt inte så jävla svart. The Return of Hope.
Och sen så skrattar jag alltid så att jag får ont i magen, igår fick jag ont i ryggen också, men av en helt annan anledning.

Ikväll är det Sexig TacoKväll på Kina som gäller!
Fan vad kul vi ska ha, synd bara att ms C inte kommer.
Jag kom på att jag måste göra något med mitt hår, det ser ju förjävligt ut! Toning som skulle hålla i 4 veckor höll i två MÅNADER och sitter fortfarande i, lite livlöst nu kanske.
Får väl bestämma klipptid.

Jag tror att jag har världens bäst utsikt nu, höstens alla färger, utanför mitt fönster.
Är jag fejk? Är jag en fejk Hanna? Vad innebär det i så fall att vara en riktig Hanna? Idag känner jag mig ganska fejk. Mitt hår är fejkrött, mina ögonfransar är fejklånga. Grr.

Varför är det så att alla "måste" ha en flick-/pojkvän ?
Varför ses Kärleken som en lösning på allt ?
Bara för att man är kär/ är tillsammans med någon så innebär det inte att man är lycklig. (Gud vad bright jag låter ) I alla amerikanska filmer mår en kvinna/tjej dåligt, hon har inget självförtroende, är inte populär etc. men så finner hon KÄRLEKEN (eller så UPPTÄCKER Kärleken Henne) och allt blir EXELENT!! Fuck heller.

"What a drag it is
The shape I'm in
Well I go out somewhere
Then I come home again
I light a cigarette
'Cause I can't get no sleep
There's nothing on the TV, nothing on the radio
That means that much to me
All my life Watching America
All my life There's panic in America
Oh Oh Oh, Oh
There's trouble in America
Oh Oh Oh, Oh"
Razorlight - America

Jag vet att jag sätter in texter av alla de slag för att det ska se ut som om jag har skrivit mycket. Det är rätt jobbigt. Att tänka så.
Snart kommer mr J, min bror. Han har beställt tröjor till honom och mig, hata snigel tröjor. Älskar mina brödrar. Min familj är rätt nice. Vi tar hand om varandra, när jag var liten och bråkade med mina brödrar så fick vi båda(eller alla tre) säga vår version av vad som hade hänt. Vi lever ganska rättvist hemma, och jag är inte uppfostrad annorlunda för att jag är tjej, har aldrig tyckt om rosa. har haft en tröja i rosa och den hade jag i 9-års åldern. Tänk att man kommer ihåg sånt.
Detta kommer ätt låta rätt sjukt i och med att jag bara är 15 år. Men min barndom har varit jättebra. Barndom, herregud, det låter som om jag är 75 år! Men nej, det är jag ju inte.
Vad jag menar är att när jag var liten så var jag alltid ute och lekte, oavsett om det regnade eller var 100 grader i skuggan. Man var ute, det var alla på min gård. Nu, i somras såg jag inte en jävla unge ute, det sög rätt hårt. Vad gjorde barnen istället? Jo, killarna var inne och spelade data eller skjutspel. Tjejerna satt också inne och klagade på att de var för tjocka, lekte med barbie eller "gick runder". Och nu snackar jag om 7-9 åringar! Och det som är så sjukt är att det är sant. Visst fanns det tjejer och killar som var ute. Men de var inte majoriteten.

"Why do the babies starve
When there's enough food to feed the world
Why when there're so many of us
Are there people still alone
Why are the missiles called peace keepers
When they're aimed to kill
Why is a woman still not safe When she's in her home
Love is hate
War is peace
No is yes
And we're all free
But somebody's gonna have to answer
The time is coming soon
Amidst all these questions and contradictions
There're some who seek the truth" Tracy Chapman - Why?
Nej, nu ska jag gå och pg:a någonting. Ha det gott.
/ Hanna-that-still-haven't-found-what-she's-looking-for