Äckligt dåliga dikter och annat hanna-trams

Vi röker bananer i pyjamas, vi börjar dagen så.

Ska inte vara hemma så mycket idag. Pappa väckte mig klockan 10.00 ( låter kanske inte så tidigt, men jag gick och la mig kl 02.00 och brukar kunna sova till 12.00.) och sa att klockan 11.00 skulle vi åka och hämta mamma på hennes jobb och sen åka och käka. Grattis!

Hade visserligen rätt så trevligt. Älskar mina föräldrar, så sjukt mycket. Det svåraste är att visa det. Och att säga ; jag älskar er, är omöjligt. Jag vet inte varför, de kan säga det till mig men inte jag till dem.

Och även fast jag älskar mina föräldrar kan det vara lite svårt att leva med dem ibland. Det är inte så lätt att leva med två utbrända (underbara) föräldrar. Och trots att de är utbrända och kan därför inte göra så väldans mycket, så är de fortfarande bättre än många andra "friska" föräldrar. De har tid med mig, vi kan prata om allt och fortfarande ha den här föräldrar-barn relationen. De är mina föräldrar och inte mina kompisar, även fast vi kan prat (och vi gör det) om allt. Känns rätt bra.

Ska iväg klockan 17.15. Bussen till GA Torg går då. Kommer väl tid 30 min senare.

Och sen.....

Tilda (min katt) ligger i mammas fönster, och mina fötter håller på att trilla av av köld.

Nu har novellskrivandet helt stannat av, jag vågar inte printa ut det och läsa vad jag har skrivit. Ifall att det är skitkasst.

Tänkte skriva en sak som jag har skrivit ( okej..., höjer på ett ögonbryn)

"Dig hade jag en stund. Tänk att jag fick gå hand i hand med Kärleken"

"Jag älskar din brutalitet. Tycker om när du kommer hem på natten. Täckt i någonannans blod.

Du är allas gömda bitterhet och ilska. Du är Hatet och människor dina slavar..."

Att vakna en tidig vintermorgon är som att inte vakna alls. Utan klocka eller sol är tiden svår att bedöma Gömd Under täcket Mellan varma lår och kalla fötter. Att resa sig upp, gå upp, en fasansfull tanke. Men ett måste. Hittade visst en klocka ändå."

"Följ med mig hem. Sov med mig. Kom mig inte för nära inpå livet. Ta det lugnt, kom aldrig tillbaka. Stanna för endast en natt. Inte längre, Jag kommer inte att veta vem du är i morgon. Namn fäster inte på sprit och tryckande ensamhet.Välkommen till bitterheten... "
Ja, jag vet. De var inte så bar som jag hade hoppats på. Men så kan det gå när man är Hanna.

" Dig.Nu.Jag.

Vi är allt som återstår

Av detta nu.

Dina ögon

En brunn utan botten. Med

vatten som dränker mig

drar ner mig.

in i dig

tiden stannar. Våra ögon ler

din mun. Lockar. Vackrare än andras.

krusas av ett leende, en knuff

får mig att vakna, Kommer ut ur

brunnen. ler tillbaks.

Hoppas att du vet.

du borde se det.

På mina kinders färg.

Under en helg av tystnad.

Måndag, du är den förste jag vill prata med.

Vill på nytt uppleva känslan att sugas in i din blick.

Du, älskade du.

Det kunde bli ett vi.

nu. men

rädslan av att få ett nej. håller oss tillbaka.

är vi modiga nog

att Våga Fråga. Våga Hoppa.

Alla säger

Gör något ! Våga!

Men du och jag, är inte som dem

vi är vi

och jag vågar inte

Fråga. gör du?

ser blygt på dig, så vacker.

så operfekt

att älska hela dig är

inte svårt.

att få dig att fatta. Mycket svårare.

Jag vill ge dig allt.

och lite till.

Min kärlek. Är din.

Men vågar ändå inte ge dig den. Ordet nej kommer och tar bort allt

snälla.

våga fråga mig ?." / ha

Och helst ingen mobbning nu.

Jag är knappast någon poet, jag vet, men jag vill ju bara skriva.

Är det fel?

Ni behöver ju inte läsa. Eller hur. Fritt att välja.
Fick ett gulligt litet sms igår, lät en aning perverst. Mr S, du får ta och förklara dig ! Haha!

" Hej Che's hemliga lover. Hur är det? "

Tilda ser bedjande på mig : Ta upp mig!

Gud, hon är omöjlig att säga nej till.

Hej då, see ya ! / Hanna-Vi-Röker-Bananer-I-Pyjamas-Rally