söndag 8 mars 2009

en berättelse som är viktig

Det är INTERNATIONELLA KVINNODAGEN idag!
Vilket DN firade med att ha en ROSA 8:a (för 8 mars) och sen frågor till ENDAST KVINNOR om hur/om de firar Internationella Kvinnodagen. LOL. Är allt jag har att säga till DN.

Det är alldeles för människor som vet att Internationella kvinnodagen existerar. Om de vet ATT den existerar så vet de inte NÄR den är eller VARFÖR den finns.
En dag för kvinnan (så att säga) 364dagar för patriarkatet. Vet inte riktigt om jag tycker det verkar rimligt...
För övrigt har jag inte sett ngt på varken TV eller internet som tyder på att detta är en dag som ska uppmärksamma kvinnoförtryck och att det finns sämre levnadsvilkor för kvinnor i världen.
Känns inte som om folk tycker att det är ett problem med att man könsstympar unga tjejer, misshandlar kvinnor i alla åldrar, förtrycker OSS dagligen i media och levnadssätt, i HELA VÄRLDEN.
Yepp, jag skrev HELA, läs det igen...
Fattat nu?, det förekommer i HELA världen, inte alls så att vi är trygga och kärvänliga mot alla här i vårt avlånga land.

Har ni sett på Beck- Den svaga länken?
Där det är tre killar i 16-19 års åldern som våldtar tjejer för att det var "en grej lixom". De samlade på trosor från dem de hade våldtagit och efter de hade våldtagit någon cirkulerade det ett sms mellan dem tre där det stod "knäppt".
Jag vet inte om det värsta med den filmen är att de här snubbarna gör det utan att fatta vad de gör eller om det är faktum att det här SKULLE kunna hända på riktigt, det har säkert hänt också. Att man våldtar tjejer för att det skulle vara "en grej".

Hur skulle det kännas om du hade varit på stan/en fest/i skolan och du går hemåt, det kommer två snubbar bakom dig och du börjar gå snabbare. Du vet att de KAN vara farliga, du har hört/läst så mycket och du kommer inte kunna göra ett skit förutom att kanske skrika.
De kommer upp bredvid dig, drar ner dig i en buske, sliter av alla dina kläder, du skriker.
Du får ett slag i huvudet och får höra att "om du skriker igen din hora ska vi döda dig".
Du blir våldtagen, flera gånger och fasthållen, kanske fotar dem dig också. När DE är klara går dem och du ligger kvar i busken. Våldtagen. Du tar på dig dina söndertrasade kläder och går hem.
Du vågar inte berätta för någon eftersom du tänker att det kanske kan ha haft något med dig att göra, din gång, dina kläder, ditt smink, någonting som fick dem att välja dig.
Du skäms för att du har blivit våldtagen, hade du kämpat mer så kanske, kanske skulle du ha kunnat hindra dem.
Om du senare får mod till att berätta det för någon, en kompis, förälder, syskon, eller lärare och det anmäls så tar det flera månader tills det blir en rättegång. Och om ditt psyke orkar att vänta på att ditt liv ska på något sätt gå vidare så kommer du kanske till en rättegång och väl därinne tvingas du se på dem som har våldtagit dig. Du tvingas svara på frågor som rör ditt sexliv, hur många du har haft sex med, hur du gick när de tog dig, om du kanske kollat på dessa snubbar innan på ett sätt som verkar sexigt eller flörtigt. Det är nästan alltid en manlig domare, du får flashbacks och det blir bara jobbigt.
Varför ska du behöva svara på sådana frågor om huruvida du har kramat eller skakat hand med snubbarna, om du har träffat dem innan, hur många och vilka du har haft sex med, om du hade tajta byxor på dig eller högklackade skor.
Vad fan är det?
Vad är det för ett jävla system?
De här snubbarna kommer kanske att bli friade och då kommer du att se dem, kanske, i ditt område.
Det var en påhittad historia, ja, men det skulle kunna hända och det har hänt. Bara för att man var/ är tjej.

Men, anmäler man inte så kommer det definitivt inte hända något.
Har man blivit våldtagen hoppas jag att man har folk som stöttar en och att man vågar ANMÄLA det, man ska inte tystas! Inget kan förändras om man är tyst, inget. Det har aldrig förändrats något i historien när människor har varit tysta. Aldrig.
Ta inte den skiten!
/H

2 kommentarer:

Sofie sa...

Väl rutet. Anmälan är viktigt, inte minst för statistikens skull.

Jag tänker ofta att jag vägrar att vara rädd. Jag vägrar att bli ett offer innan jag är det, jag vägrar att tänka på vilka kläder jag har på mig om jag ska gå hem ensam sent på kvällen eller på vilka vägar jag väljer. Det handlar om att kräva sitt utrymme, att inte låta sig styras av någon jävla skräck för att hemska saker kommer att hända mig bara för att jag är tjej. Man kan inte leva sitt liv på det sättet, i skräck. Det skulle inte vara ett värdigt liv.

Sofie sa...

För övrigt tur att jag inte läste det här fem minuter innan jag skulle börja se på "Beck - Den svaga länken" :P