Sovstatus: tre timmars sömn i natt, resten av tiden har jag legat vaken och vridit (wtf? stavas det så?) mig samt kastat av och på täcket. Legat och funderat på livet, släkt och vänner man inte förstår sig på och bara vill strypa och sen blev det ljust. Herregud, panik! Jag måste somna, annars kommer jag vara helt död i morgon på jobbet!
När man tänker sådär så somnar man DEFINITIVT INTE, kan jag bara tala om. Så jag låg där och vred mig som en mask, när pappa gick upp så kände jag att det inte höll längre att ligga där och försöka så jag gick upp, nu går jag lite på sparlåga.
När jag kommer hem ikväll ska jag äta och sova. Om jag kan.
Detta var tredje natten i rad utan mer än 4timmars sömn, jag kan känna att det inte är ett vidare bra tecken. Jag kommer slå in fel koder till bananer idag när jag ska väga dem, när jag sitter i kassan. AAAAAAAAAAAAAAh, inga sura människor idag, tack!
Jag vet inte riktigt varför jag inte kan sova längre, alltså, jag somnar typ vid ett och sover en timme sen vaknar jag och somnar igen vid 9:00 tiden.
Jisses, jag har ont i ryggen. Kan det vara för att min säng är som ett "U"? Ni vet, man ligger i mitten av sängen och så slutar det med att sängen blir helt fuckad och hängmatte- wannabe.
När jag var på S!esta så sov jag inget första natten, det var det värsta i mitt liv. Jag blir lite störd om jag inte kan sova, det finns flera anledningar till att det påverkar mitt psyke så mycket. Att lida (jag lider inte av det) av sömnlöshet tär på människa på ett sätt som en del kanske inte trodde. Det är inte så många i min ålder/mitt umgänge som har tänkt på HUR DÅLIGT man mår, om man inte kan sova. Jag vet det, jag har dock inte upplevt det, men jag har sett det. Det är allt jag säger.
När jag inte sov på S!esta började jag nästan gråta, ni vet, en slags inre panik och förtvivlan. Jag väckte Emelie, hon sa att jag kunde åka hem dagen därpå om jag ville det och så var hon schysst som fan. Jag somnade senare, efter att jag och Emelie pös in till Emmas, Saras och Siris tält; våra grannar. När vi låg fem i ett tremannartält kunde jag somna, och jag sov som en gris. Det kanske var tryggheten, närheten och det fakta att vi var här tillsammans som gjorde att jag "fann ro".
Det var jävligt trångt.
Nu ska jag till jobbet, andas och försöka koncentrera mig.
/H
"Hanna från Arlöv, hej. Jag lärde mycket från dig, du sa som det var och det kändes så bra, så nu kan jag göra någonting själv!" - Nationalteatern. (Gunnar -min mentor i nian- sjöng den för mig ibland. Jag saknar dig Gunnar.)
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar