tisdag 25 augusti 2009

Krama mig.

.
The humans are dead, I sniffed one, it's dead.

Jag har gått från att vara lite irriterad till att vara skitfrustrerad och arg "och det här med frustrerade tonåringar har vi ju alla hört om, de kan vara riktigt jobbiga och skrämmande, slår ner folk, förstör saker såsom busskurer, cyklar och gatlampor samt skriker 'fitta' till höger och vänster"...

På morgonen (när det är skola) är det viktigt för mig att allt går som på räls, eller någotsånär i alla fall. Om något är borta eller liknande så blir jag ofta jävligt stressad, och om något inte funkar blir jag förbannad och typ svär och springer till bussen samtidigt. Jag är väldigt seg på morgonen, behöver typ en halvtimme vid frukostbordet bara för att vakna, och det innebär att jag måste göra allt annat som en liten maskin.
I morse var cykel låset borta (mitt lås PÅ cykeln funkar inte eftersom några as hade roligt och tog sönder det) och jag hade kalkylerat med att jag skulle cykla upp till busstationen, jag skulle inte hinna gå upp. Jag blir vansinnig, ingen annan behöver låset och ja, jag fick ta den senare bussen och kom försent till skolan.
I skolan hade jag lite huvudvärk, men annars var det chill, chill folk och sådana saker. Förutom att vi har en lärare som med lätthet hade fått MVG i personangrepp och i att vara bitchig.

När jag kommer hem efter en nice tur på stan vill jag bara sova, men jag går inte och lägger mig.
Telefonen ringer, min mobil ringer och jag bara pallar inte svara, jag gör så ibland och jag kan känna att det är helt okej att inte svara om jag inte vill.
Det är mamma som har ringt och jag ringer upp henne, vi tjafsar (hon har tagit låset) och jag blir så trött på henne samt; det är dålig täckning så jag lägger på. När mamma kommer hem är hon sur, jag blir skitförbannad direkt(det har legat under huden hela dagen) och vi bråkar.
Jag rå-klagar på att cykeln är up-fuckad och hela baletten, sen vill jag bara skrika och låsa in mig på mitt rum, och det gör jag.
Herregud, jag är så mogen att det nästan inte finns ord, en del av min aggression är på grund av PMS men inte all. Så, jag bråkar med mamma, jag vill gärna flytta hemifrån och sen är det kvällsmat. Jag käkar och nu sitter jag här.

Det är ett litet glapp i högtalaren så att man får försöka en miljard gånger innan den sätts på, jag är så trött över att vara förbannad, ha ont i huvudet och jag bara vill inte mer, samt känner mig allmänt ynklig. Jag bara sätter mig ner och viskar " fan, kan du inte bara funka, högtalarjävel? För min skull, jag orkar inte"...

Jag kände att jag behövde skriva ner det här.

Vi ses.
p.s - "As" har för övrigt blivit ett av mina favoritord.
/H
.

1 kommentar:

H sa...

inte bara tonåringar som är frustrerade och pms-iga ;) i know the feeling! men ändå kul att läsa din blogg :) hare!