Dr Who is in my brain

Nu har min Dr Who box tagit slut, när eftertexterna rullade på sista avsnittet rann det tårar på mina kinder. Fyfan, jag grät. Vissa gråter till romantiska filmer med Julia Roberts och Richard Gere, andra gråter när Marissa dör i OC, jag grät till Doctor Who. Jag erkänner att jag kände mig lite löjlig men samtidigt inte, för det är så bra! Det är (med lätthet) den bästa serien jag någonsin har sett.
Jag vet ju att mitt studiebidrag kommer att gå till Doctor Who boxar men det är det värt! Sånt får man unna sig ibland, och tacka Jesus för youtube! Hade inte det funnits hade ju mitt hopp om (jag vill inte säga för mycket om någon nu ska se Dockan) reunion inte heller existerat.

citat: "
- What's the city called?
- New New York.
- Oh, come on!
- It is! It's the city of New New York. Strictly speaking, it's the fiftheenth New York since the original. So that makes it New New New New New New New New New New New New New New New York.... What?
- You're so different
- New New Doctor
Laugh.."

see ya lads!/ Hanna