Kämpen dog.

Alltså, jag vet att jag ofta skriver om dåliga saker på min blogg, när jag mår piss och allt känns fel. Jag vet att det återkommer hela tiden och att det är ganska klyschigt. Det är ett faktum.
Men faktum är också att jag inte orkar bry mig om ni är trötta på att läsa om mina problem eller känslor. Men det är ju det min blogg lite handlar om så skit i att läs då!

Jag vill bort. Vill inte alla det nu? Men jag vill det, verkligen. Bort, till ett annat land, en annan kultur, en annan regering, ett annat språk.
Till ett annat klimat, nya människor. Jag vill inte sitta och stirra ut genom skitiga buss-fönster på väg hem från skolan. Jag vill inte läsa matte, klarar jag inte A kommer hela mitt liv gå åt helvete. Måste också läsa B. Jag vill inte bråka med fler överklass människor som ska låtsas veta något om livet eller mig. Jag vill inte.
Jag orkar inte ha folk emot mig hela tiden, det har varit så i varenda jävla klass, i min förra skola, i denna Förvirrade lärare, dålig information- Jag orkar inte mer. Alltid varit den i första ledet, alltid ställt upp för andra, sen får jag skit när jag väl inte gör det. När jag bryr mig om mig själv och säger: nej, jag vill inte träffas, jag vill inte lyssna på ditt skitsnack, jag orkar inte!

Det finns så mycket jag vill säga men som jag inte gör för jag tar hänsyn och helvete.
Jag försover mig ofta på morgonen, jag vill inte till skolan. Jag vill inte göra mina val eftersom jag inte vet vad jag vill välja. Jag orkar inte tänka på Mr Atmos och hela den baletten. Jag orkar inte kämpa längre. Begrava mig under täcket, ner med rullgardinen och kolla på film, äta godis, inte bry mig. Laga god mat och dansa, sjunga, leva. Gömma mig.
/H